Vill veta mer. Ulla Renfors och hennes forskarkolleger gräver i både Renfors och Sidbergslidens historia. Foto: Veronica Häggmark.
Ulla, som kommerfrån Lövånger och är född Renfors, är totalt släktlös i dessa trakter. Fast det hindrar inte att hon är nyfiken på bygdens historia.
En studiecirkel drogs igång via Vuxenskolan. Alla som är det minsta intresserade (det finns sammanlagt 14 hushåll) är välkomna till mötena som hålls i bönhuset med ojämna mellanrum.
– Tre gånger har vi varit på museet också, och sökt efter uppgifter i arkivet.
På mötena förUlla anteckningar om vad folk berättar. Det blir en historia här, ett dunkelt minne där ... Ofta saknas det bitar i berättelserna, men då är det någon annan som kommer ihåg och kan fylla i. Precis så var det med det där stället i skogen som kallas "Mosterhålet".
– Det ska ha kommit till på 30-talet då en kvinna hjälpte till vid en skogsröjning. Det var inte så vanligt att kvinnor jobbade i skogen. Kanske var hon med om att spränga ett hål också och kanske var hon någons moster.
Ännu finns detmånga oklara punkter angående detta hål, liksom med så mycket annat. Det finns gott om historiska luckor att fylla i innan det är dags att trycka den där byaboken som är det hägrande slutmålet för allt jobb som alla inblandade lägger ner.
– Men först ska vi fotografera alla hus i byarna, det har vi inte hunnit med ännu, förklarar Ulla.
Hon vill veta såoändligt mycket mer om hur livet levdes förr i tiden. Anordnades det danser någonstans? Och vilka var det som byggde det äldsta huset på gården där hon själv bor? Svaret, åtminstone en pusselbit, finns troligen i det handskrivna brev, med vidhängande fotografi, som låg på köksbordet när hon kom hem från semestertrippen till makens stuga i Finland.
Det vimlar avfaktabitar som måste passas in i rätt kronologisk ordning. Tålamod, det är vad alla bygdeforskare måste beväpna sig med i rikt mått.
Tålamod är precis vad Ulla har. Som samlare av gamla plåtburkar och kokböcker (i ett exemplar varnas för korv eftersom korvtillverkarna inte var att lita på) så har hon hunnit öva mycket på det. Någon gång, någonstans dyker det rätta föremålet upp. Allt kommer till den som orkar vänta och bidar sin tid.
– Antingen är manen samlare, eller så samlas det, säger Ulla.
När dessa båda tillstånd samverkar kan det bli rätt trångt. Vilket var en stor anledning till att hon och den bilsamlande maken övergav Yttervik för Renfors: För att få större utrymmen. Vilka numera är ganska fulla.
Antingen är man en samlare, eller så samlas det.