Nä, den där sylten,den avstår Wilmar gärna ifrån. Så är han ju stor också och kan bestämma själv.
Annat är det med de tre tvillingparen. Än så länge är det bröstmjölk och bröstmjölksersättning för de minsta, välling och något mosigt på burk för större, som gäller.
Mycket näring är vad dessa underverk behöver för att bli stora och starka och ännu lär det dröja ett par år innan de själva förstår vilka små sensationer de faktiskt är.
Tre tvillingpar i sammaby som fötts under samma år, nog måste väl det vara något slags rekord ändå. Och visst finns det folk som undrar: Hur gick det till? Kan det bero på kranvattnet? Eller är det en fråga om gener och arv?
Fast nää, vattnet är det då rakt inte. Och visst finns det något enstaka tvillingpar här och där i den ena eller andra förälderns släktträd, men de är verkligen inte många. Så arvet går bort det med. Det går liksom inte att urskilja några handfasta genetiska tendenser.
En sak är säker,tiden går fort när bebisar växer och lika fort verkar föräldrar glömma bort hur små deras knyten faktiskt var den där allra första tiden. För visst är det stor skillnad mellan de allra yngsta, Irma och Theo, som föddes knappt två veckor före jul, och enäggstvillingarna Henning och Otto. Dessa bröder är med snabbast tänkbara krypfart på väg mot sin gemensamma ettårsdag som lämpligt nog infaller på Alla Hjärtans dag, den 14 februari.
Tre föräldrar - en ivarje föräldrapar - Elin, Sara och Robin, har vuxit upp och gått i skola i byn. Fast släkt är de inte och inte känner de varandra särskilt väl heller.
– Men visst känner vi till varandra, säger Sara Lund Gellin som ganska snart måste sätta igång och amma den ena medan pappa fixar bröstmjölksersättning åt den andra. När två munnar ska mättas samtidigt då räcker bröstmjölken inte alltid till och det är också vid sådana tillfällen det här med att vara ett par framstår som en väldigt praktisk sak. Tvillingar kräver att båda föräldrarna är på plats samtidigt när familjelivet blir som ett löpande band.
– Äta, byta blöja, äta, byta blöja, äta ... och ibland glömmer man att äta själv, avslöjar Elin Markström som har haft åtta månader på sig att vänja sig vid livet som mamma åt Linn och Emil.
Teamwork, organisation och snabba ryck, så är det hemma hos trebarnsföräldrarna Josefin Strömberg och Robin Tjärnström.
– Att städa går väldigt fort numera, försäkrar Josefin.
Än dröjer det innanalla sex har lärt sig att gå, springa omkring och hitta på hyss, men redan nu funderar deras föräldrar på framtiden som alltid är här mycket fortare än man tror. Det finns både förskola och skola i byn, så nog kan det hända att de tre tvillingparen får följas åt, både i barngrupp och klassrum. Fast hur det blir med förskolan, det är inte lätt att sia om just nu.
– Dit är det kö, berättar Hennings och Ottos mamma, Josefin Strömberg.
Än finns dettidatt bara vara bebis och den öppna förskolan finns ju alltid. Kanske är det där de kommer att lära känna varandra allra bäst, åtminstone till att börja med. Föräldrar vill gärna ha det lite enkelt när det är så mycket som ska kläs på och kläs av och särskilt den här tiden på året. Och så finns det är stadig barngrind högst upp, för öppna förskolan ligger en trappa upp.
En annan sak som är praktisk om man har tvillingar och bor i en by, det är grannarnas soptunnor. Har man tur (och det har somliga) så fyller grannarna sällan sina tunnor ända upp till locket. Då kan det hända att tvillingföräldrar, vars tunnor alltid är överfulla, får slänga använda blöjor där istället.
När Henning och Otto kommit hem från BB, då fanns det tre blöjbarn i familjen Tjärnström/Strömberg.
– Första veckan gick det åt 130 blöjor.
De vars barnhunnitbli några månader, som Linn och Emil som föddes den 5 april, har redan hunnit lära sig att det kan vara ganska praktiskt att ha tvillingar också.
Sätt ner ungarna på golvet och de börjar genast intressera sig för varandra och ingenting annat. Under tiden kan föräldrarna gå ut i köket och göra något nyttigt, diska till exempel.
Första veckan gick det åt 130 blöjor.