Detta är ett gedigetgammalt husmorsknep som före detta Skelleftebon Elin Lindström gärna delar med sig av. Och angående de små bruna fläckarna på perstorpsplattan (brännmärken efter cigaretter?) så lyckades hon avlägsna dem tack vare en blandning av bikarbonat och citronsaft.
Den som vill se hurElin har det i sitt färgglada retrohem gör det lämpligast genom att bli en följare på Instagram. I skrivande stund håller 7214 personer koll på kontot @elinspringer. Det man får se är insidan av ett radhus från 1948, vars interiör till största delen består av möbler och föremål från 50- och 60-talet. På en och annan bild kan man få se en skymt av Elin också, iförd blommig klänning från tiden.
Elin påbörjade sittloppisletande som ung och inte särskilt rik, men trots det inredningsroad, student i Umeå. Och sedan dess har hon hållit på. Och även om hon har hittat åtskilligt så finns det ännu kvar önskningar på vill-ha-listan som väntar på att bockas av. En pinnsoffa till exempel. Men inte vilken pinnsoffa som helst.
– Det ska vara en liten, av teak, till exempel från Bröderna Wigell.
Elin är väl medvetenom att drömmar av detta slag kan gå i uppfyllelse om hon bara talar om vad hon vill ha. Som instagrammare har hon skapat sig ett kontaktnät vars medlemmar kan tipsa både om klänningar och udda servisdelar med dekoren Berså. Någons mormor kan till exempel vara på väg att flytta från huset. Åtråvärda 1900-talsklassiker behöver ett nytt hem.
– Det händer att det blir lite väl mycket grejer ibland, förklarar Elin vars drivkraft kan delas upp i två beståndsdelar. Loppisfyndandet och lusten att ta fina bilder. Hon är ju en skapande människa, vars egna konstverk också hänger på väggarna.
Det ska vara snyggabilder på Insta. Men det är en konst att få till riktigt smaskigt tittgodis.
– Jag flyttar inte om möblerna så mycket, men det händer att jag fejkdukar utan att fika, bara för bildens skull.
Dessa stilleben, med idel ädel design från förra århundradets mitt, kan få snålvattnet att rinna till på vem som helst, utan vare sig kaffe eller Radiokaka.
Men varför 50- och60-tal? Varför inte 70- och 80-talet istället?
Elin har en teori om det.
– Vill man bli riktigt nostalgisk, då måste man söka sig längre tillbaka i tiden, till mormors tid. Det som fanns i det egna föräldrahemmet, och som man själv vuxit upp med, skapar inte alls samma känsla.
Det ska vara en liten, av teak, till exempel från Bröderna Wigell.