Foto: Fotomontage.
Är det mig och mina bekanta det är fel på? Jag har varit gift med samma fru i 50 år och är mycket lycklig. Likadant är det med de flesta i vår bekantskapskrets, vi har det mycket bra, trivs med varandra och har inga större konfliktområden.
Får man vara sådan nuförtiden? Ska man inte söka efter fel på varandra?
Men om det här lilla hörnet, kanske bara någon ynka promille, får bli det man tittar på och hoppar över den överväldigande goda delen i våra liv, då har vi inte farit fram hela sanningen om vårt förhållande.
Faktiskt är det ju så att det överlägset mesta i våra liv är mycket gott och bra, oavsett relationer eller verksamheter, därför är det inte rättvist att enbart peka på det lilla som det är problem med.
Är övertygad om att när vi koncentrerar oss på det goda och positiva i livet och försöker ta reda på hur vi uppnått detta goda, så kommer det medföra att vi blir positivare.
Visst blir man gladare om man får veta att någon gjort det som är bra i stället för att bara höra att någon tabbat sig vid något enstaka litet tillfälle. Viktigt är då att ta reda på hur man gjort för att saker och ting ska bli bra, så att man kan dra lärdom av det.
Visst ska man påpeka det som inte fungerar, men eftersom det mesta faktiskt är gott i våra liv så är det viktigt att detta kommer fram.
Om man koncentrerar sig på det negativa så bidrar man till depression och missmod eftersom vi lätt hamnar i en tro på att det mesta är fel och dåligt här i livet, så är det definitivt inte!
Grävande journalistik ska väl också gräva fram det som är positivt och ta fram hur man uppnått detta, i annat fall kommer man ju inte fram med hela sanningen om verksamheter och relationer?
Tänk efter, nog har vi det väl väldigt bra egentligen.
Nu tänker jag koka en kaffetår!
Tjoflöjt!
Ove Vikdahl
Tänk efter, nog har vi det väl väldigt bra egentligen.