Rörstrand 1956. Teservis. Dekoren har fyra olika namn: Focus, Handy, Windy och Canaria. Foto: Jeanette Lövgren.
Det har hunnitgå tre decennier sedan Carola tog hand om mammas makaronipuddingform från Rörstrand med mönstret Dala på kanten. Och det är väl sex sju år sedan hennes koppsamlande tog fart på allvar. Ett specialintresse som hon är långt ifrån ensam om att utöva.
– Koppsamlandet är på topp just nu, försäkrar Carola som äger cirka 170 stycken, somliga med, somliga utan fat, de flesta av tekoppsmodell. Det är dem hon gillar bäst, trots att hon oftast dricker kaffe ur dem.
– Kaffekopparna är så små, fast självklart samlar jag på dem också, försäkrar Carola vars faiblesse för tekoppar också kan ha något med öronen att göra: Att de är större och har bättre passform för pekfingret.
Carola är intebara en samlare. Hon är en brukare också. Varenda assiett, varenda smörask används. Allt är udda och när det dukas, till vardag eller fest, då är inte den ena tallriken den andra lik.
Det är på Instagramsamlarna samlas. Där visar de upp sina koppar och det är där bytandet äger rum. I porslinskretsar är total uppriktighet ett krav: Varenda liten nagg, varenda minimal krackelering i glasyren redovisas in i minsta detalj. Har man något lite mindre fint att byta mot något som är snäppet finare, då kan det krävas någonting extra i paketet som kompensation: En söt äggkopp till exempel.
Kopparnafinns överallti huset som byggdes 1954, men de flesta finns i köket. Där har en hel skåpsektion ovanför arbetsbänkens perstorpslatta (ett fynd, daterad 1958) fått luckorna bortplockade för att kopparna ska komma till sin rätt med sina glada färger och roliga mönster.
I hallen har Carola sin byteshylla. Det är där kopparna i brunt och orange hamnar innan de vandrar vidare till nya ägare.
– Jag gillar inte brunt. Men tänk om mönstret Anemon hade tillverkats i svart, rosa eller turkost istället, vilken toppingla det skulle vara!
Det finns ständigtnya gamla härligheter att spana efter. En turkos Zebra till exempel, det skulle vara en riktig rysarhöjdare.
Visst går det att fynda fortfarande, trots att intresset för Stig Lindberg och andra kända formgivare från 1900-talets mitt är så hett hos så många. Det är minsann inte alla som vet att det är en 1000-kronorskopp de håller i, trots att de dricker sitt Earl Grey ur den varenda dag.
I koppsamlarnas skara letas det med ljus och lykta efter sällsyntheter, bland annat en svårfunnen 50-talskopp från Gefle Porslinsfabrik vars dekor inte har något namn, men som är känd som "Fiskkoppen".
Carola är stolt ägare av en sådan kopp. Med fat. Och eftersom hon redan har en så behöver hon inte en till. Att jaga ihop delar till hela serviser är hon inte det minsta intresserad av.
– Hittar jag en fiskkopp till, då får den gå vidare till någon annan. Det har jag lovat mina samlarkompisar.
Puck. Tillverkad på Rörstrand. Foto: Jeanette Lövgren.
Sällsynt. "Fiskkoppen" från Gefle. Många samlare är på jakt. Foto: Jeanette Lövgren.
Zebra. Klassiskt mönster från Gefle Porslinsfabrik. Finns i flera färger. Foto: Jeanette Lövgren.
Samma stil. Det mesta i hemmet, både ute och inne, har tillverkats under 1900-talets mitt. Foto: Jeanette Lövgren.
Ljuva 50-tal. Carolas samling är en fest för ögat. I händerna har hon makaronipuddingformen som hon fått av mamma. Foto: Jeanette Lövgren.