Hitta rätt. Skyltarna visar var allt finns på gården, plus viktiga platser i Eva-Kristinas liv. I Gällivare är hon född och i Råneå bodde hennes mormor. Foto: Jeanette Lövgren.
Eftersom Eva-KristinaJohansson driver landets enda museum i sitt slag så är det naturligtvis, och utan konkurrens, både det minsta och det största. Men det enda i världen, det är det inte.
– Det finns kattmuseer i både Amsterdam och i S:t Petersburg, så Putin och jag har något gemensamt.
Ingen människa ären ö, men alla människor har ett eget universum. Eva-Kristinas finns på Kroknäs Gård som hon köpte 1999. Midsommarhelgen 2011 hade hon kommit så pass långt i planeringen att hon kunde börja packa upp katterna ur kartongerna. Då var skåpen målade och redo att härbärgera missar i hundratal, kissar i alla slags material, i alla slags storlekar, som intar alla tänkbara poser, och somliga kan man ha en blomkruka i.
– Jag har säkert tusen katter. Alla är inte uppackade och några, de i plast, har jag ute i paviljongen.
Är det så att mankänner för att övernatta i denna mycket speciella miljö, vars golvyta upptar åtta kvadrat och vars högsta takhöjd är fem meter, så finns ett "bed and cat", Kroknäs svar på engelsmännens "bed and breakfast".
Sover gör man uppe på loftet, i ett litet litet rum med ett tvärbrant snedtak som man lätt kan slå huvudet i om man inte tänker sig för. De gäster som lyckas locka med sig någon av gårdens katter ditopp kan få en spinnande sängvärmare att gosa med. Fast Eva-Kristinas besvansade vänner lär vara ganska svårflörtade.
– De gillar mig bäst.
Undra på det, med en sådan matte. De flesta B&B-gäster, även de som övernattar i den gamla husvagnen, får oftast nöja sig med att krama en mjukiskatt istället. Sådana är det gott om. Också.
Museet är Eva-Kristinasidé, men hon har fått god hjälp att förverkliga den. Vänner och bekanta har bidragit med åtskilliga prydnadskatter och två har varit särskilt idoga.
– Min mamma i Luleå och hennes väninna har letat katter på loppisar.
Det gör Eva-Kristina också, och inte bara på sådana ställen. Hon är väldigt förtjust i skräpcontainrar och soptippar också. Det mesta man ser på museet, ja överallt på gården, är resultatet av ett grundmurat intresse för återbruk och återvinning. Gamla burkar, vedlårar, lastpallar och dörrkarmar har återanvänts och blivit något helt nytt. Eller blivit en del av inredningen som bäst kan beskrivas som förtätat hemtrevlig och gammaldags charmig med en air av kaffe och hembakad sockerkaka. Museet utstrålar ett sagoaktigt mormorsmys, gubben Pettson och katten Findus skulle säkert känna sig hemma här.
Det finns så otroligtmycket att titta på och inför detta faktum reagerar olika besökare på olika vis.
Många älskar det, men några kan bara tänka på skurhinkar. Och det är förstås sant. Den som äger ett sån´t här ställe måste naturligtvis städa ibland. Diska, damma och torka av med trasa.
– I år tog vårstädningen två dagar.
Min mamma i Luleå och hennes väninna har letat katter på loppisar.
Spinnfika. Som besökare får man alltid sitt kaffe serverat i en mugg med katter på. Foto: Jeanette Lövgren.
En kändis. Det är inte bara Lisa Larsson som designat världsberömda katter. Missar av märket "Laurel Burch" är också eftertraktade. Foto: Jeanette Lövgren.
För samlare. På gräddhyllan trängs sällsyntheterna - kattsamlarnas vill-ha-objekt. Foto: Jeanette Lövgren.
Batteridriven. Om den bara kunde fås att fungera igen så skulle katten både vifta med tassarna och jama. Foto: Jeanette Lövgren.
Katt-tätt. Finns massor att titta på. Man ska inte ha bråttom. Foto: Jeanette Lövgren.