I Anderstorp kyrka på lördagskväll den 16 september berättade Lars Jonsson om det stora nödåret för 150 år sedan.
1867 slog missväxt till och isarna låg kvar fram till midsommar . Folk vallfärdade till Bonnstan i hopp om att få veta var man kunde få tag på mjöl.
När nyhets spreds om att båt med mjöl var på väg till Ursvikens hamn vandrade folk dit för att få del av detta.
Där kom två båtar med mjölet som folk kokade till gröt vid älvstranden i grytor över öppen eld.
Kyrkoherden i landsförsamlingen, Nordlander, brukade ordna så att soppa kokades ute på stiftsgården till svältande som en nödåtgärd.
Folk fick vissa affärsmän att öppna sina förråd med mat som kunde dela ut. Ja, många nödåtgärder vidtogs för överlevnadens skull.
En tid av undernäring och svaghet har vi idag svårt att förstå. En mycket intressant och tankeväckande kväll som Lars Jonsson berättade om på kunnigt sätt.
Han påminde också om att vi borde fördela våra tillgångar bättre så att fler får del av världens resurser.
Ove Vikdahl