Sommartipset: ”En egen liten värld”

Fågelkvittret och vattenbruset söker sig in i den gamla sågverkslokalen. På väggarna sitter svartvita fotografier och sågklingor och andra verktyg vittnar om att det som i dag är ett stillsamt besöksmål en gång i tiden säkerligen var både en högljudd och tung arbetsplats.

Drängsmarks första såg kom till 1741 och 1896 byggdes den nuvarande sågen vid Kvarnforsen. Vid förra sekelskiftet ökade behovet av att kunna såga året om och 1924 installerades ångmaskinen. Den var begagnad men så gott som ny, kom från Orsa och drogs av sex hästar den sista biten från järnvägsstationen i Skellefteå till Drängsmark. Byn hade nu en fungerande vatten- och ångsåg som många arbetare i trakten både fick sin lön och sitt virke ifrån fram till att sågningen upphörde på 1960-talet.

Där kunde historien om Drängsmarks ångsåg ha slutat, men byborna bestämde sig för att bevara den och de fick lön för mödan. I dag är ångsågen ett kulturhistoriskt minnesmärke, utsett till ”Årets industriminne 2007” och en plats som varje år drar till sig många besökare.

Populärast är ”Sågens dag” som arrangeras en gång varje sommar. Då är sågen igång och alla kan se hur det en gång gick till.

– Det här är den enda fungerande ångvattensågen i hela Europa som är i drift och såvitt vi vet den enda i världen. Det som lockar med ångsågen är att det är som att stiga in i historien. Allt är gammeldags, det luktar tjära, det dånar i dammen och fisken hoppar efter flugor, säger arbetsledaren Jakob Burman och tillägger.

– Själva magin är det som lockar människor att komma tillbaka hit, det är som en egen liten värld.

Förutom ångsågen och spånhyveln finns även en smedja, härbre, salpeterlada och ett hembygdsmuseum med bruksföremål på området. Möjligheten till bra fiske, fika och att se Drängsmarkskonstnären Nils Schillmarks tavlor lockar också besökare.

– Det är både folk som växt upp i Drängsmark och andra som är här och upptäcker magin som finns här. Norrmännen och tyskarna är riktigt intresserade, säger Jakob Burman.