Visserligen är det baraövning, men som enda publik är det svårt att inte bli smått exalterad när Gold Town Burlesque Swedens medlemmar går igenom de första två minuterna och tre sekunderna.
Och om det känns så här nu, när enbart kavajerna åker av, hur ska det då inte bli att få se de resterande tre minuterna. Då så mycket mer ska avlägsnas från respektive kropp.
Plagg efter plaggska falla under pågående dans, för så har ledaren Anna Petäjämaa (alias Nixie Nefarious som hon kallar sig inom burlesken) räknat ut det.
Den som själv vill se vilka kläder det rör sig om måste inte bara tåla sig ett tag.
Hen måste också dra iväg till Piteå i slutet av november för det är där Skellefteås egen burleskgrupp kommer att ha sin världspremiär inför levande och, troligtvis, mycket uppsluppen publik.
Det är andra termineni rad som Anna lär ut burleskens grunder och kittlande hemligheter till ett gäng kvinnor som vill lära sig att visa upp mer än brukligt på ett intresseväckande sätt.
Burlesk är ironi. Burlesk är humor. Burlesk är saftiga överdrifter.
Utnyttjar hela skalan från blygt flörtande med publiken till vrålsensuellt. Har inte bara en utan sex glimtar i ögat.
Det är såå mycket rumpa. Det är såå mycket tuttgung. Det är teater med kurvor och kvinnliga attribut i högklackat.
Anna, som stårför koreografin, har slutit 1980-talets yuppisar, powersuits och kraftiga axelvaddar till sitt bröst samt fallit pladask för introt till serien "Suits".
– Vi dansar till Green Back Boogie med Ima Robot. Det är så mycket beat i den.
Detta, plus strikt kostym på varje deltagare, kommer att utmynna i ett fem minuter långt nummer med mycket glitter, glamour och 80-talsmoves.
– Det är lite Michael Jackson här. Och här kör ni Madonna, säger Anna och drar med händerna över håret och ner över halsen. Har ni kavaj ska ni dra upp den för nu ska ni visa rumpan ... Och nu ska vi ta på oss själva, fram till knappen. Öppna kavajen. Kavajen ska av … Nu!
Gång på gångfår de fem sina kavajer att flyga över golvet, för den 28 november måste numret sitta som en välskräddad blus. Insikten om att uruppförandet av "The Yuppie Dance" bara är några veckor bort föder inte bara en spänd förväntan. Det känns lite nervöst också. De ska ju faktiskt klä av sig - mer eller mindre - inför publik.
Så vad är det som är så lockande med det här?
– Det är ett sätt att utmana sig själv, men främst gillar jag klädstilen, förklarar Katarina Hurtig.
– Vissa gillar att hålla på med burlesk. Folk dömer en vad man än gör, konstaterar Karoline Nilsson som inte är ett dugg bekymrad för vad "folk" ska tycka. Hennes föräldrar tycker i alla fall att hon gör helt rätt.
Go for it girls!Ungefär så har det låtit när anhöriga ägnat sig åt peptalk.
Inför premiären kommer de flesta att ha tagit sig ett eget artistnamn. Jenny Forsberg kommer att förvandlas till Betty De Corus.
För så är detockså i burleskens fascinerande värld. Privatperson och scenperson är två skilda väsen. Råkar bara finnas i samma kropp.