På avstånd. Vedboden ligger en bra bit från boningshuset. Det blir en del bärande uppför i den branta backen. Foto: Jeanette Lövgren.
Han säljer dem,men bara till folk som faktiskt tänker använda separatorn till att skilja den feta grädden från den mindre feta mjölken. Den som vill ha en maskin som prydnad, att ha en blommande pelargon i, får vackert vända sig till någon annan.
Så småningom, närPatrick och sambon Jennifer Westergren hunnit skaffa de där båda getterna, som står antecknade på att-göra-listan, då behöver de själva en separator. Tanken är att de ska ha egen getmjölk som de kan göra messmör, mesost och fetaost av för eget bruk hemma på Mullbergs gård.
Mycket kroppsarbete blir det. Mycket tid kommer det att ta att leva som på 1930-talet.
– Tid är väl allt jag har egentligen, säger Patrick som ser fram mot sin andra västerbottniska vinter med tillförsikt.
– Bytte en traktor mot en fyrhjuling. Sedan bytte vi fyrhjulingen mot en snöskoter.
Till Landskrona äravståndet cirka 130 mil. Det var den sträckan paret avverkade i egen buss sommaren 2015 då de bestämt att byta liv. Bakom sig lämnade de en lägenhet på sjätte våningen och ett brusande storstadsliv. Framför dem väntade tystnaden och ett okänt mål som bara var en prick på kartan och en annons på Blocket under "Säljes".
Mullberg hade under senare år använts som sommarställe. Nu var det till salu till ett häpnadsväckande lågt pris. Landskronaborna trodde inte det var sant. Det trodde de inte heller när de äntligen kommit fram för att provbo på stället.
– Ägaren sa att nyckeln fanns i elskåpet. Det var bara att låsa upp och gå in, berättar Patrick som fortfarande kan känna en viss förundran över skillnaden mellan stadens låsta dörrar och glesbygdens olåsta dito.
Två övernattningarsenare hade de bestämt sig. Mullberg, som består av ett antal byggnader och fem hektar mark, blev deras för 150000 kronor. Då ingick alla inventarier både inne och ute. Det flesta av möblerna i huset har de plockat fram ur uthuset. Några gamla fönster har förvandlats till ett skåp. När Patrick är på sakletarhumör kryper han in under husen också. Där finns det massor av användbart bråte, inklusive nycklar. Någon gång dyker det kanske upp några lås som de passar i.
Här ska de bo med sina höns och leva som självhushållande småbrukare. Köpa närproducerat från grannarna och för övrigt förlita sig på den egna förmågan och den egna handlingskraften.
Hon kan spinna ull och tillverka tvålar, odla och tillverka te och saft.
Han kan det mesta om hur ett gammaldags jordbruk fungerar. Lärde sig det som ung dräng på en gård i Skåne och har dessutom jobbat med hästar.
Därför ska detbli egen häst också. Redskap finns, ska bara göras om så att de passar till seldonen.
Att detta är möjligt att göra beror på en tidigare ägare. Under tidigt 1900-tal drevs Mullberg av Tyko Lundmark och dennes son Helge. När första traktorn kom till gården gjordes allt som dragits av en häst – harv, plog med mera – om för att dras av traktorn istället.
Nu ska redskapen bli som förr igen och det är Patrick som ska göra´t. Reparationer och smide, det är hans grej. Att ta hand om gamla prylar och göra dem brukbara igen. Allt kan användas på något sätt. Att aldrig kasta någonting, det är hans devis. Men en pryl är inte bara en pryl. Den har en historia också. Historier som Patrick också samlar på sig.
I skogen finns intebara orre och tjäder att variera kosthållet med, där växer det mossa också. Under den har han hittat det ena bortslängda föremålet efter det andra. Rostiga, men användbara för den som vet hur man gör för att få dem som nya igen.
– Jag har hittat vattenkoppar till korna. Jättefina! Och så har jag hittat en vedspis från Ebbes Bruk. Rostig förstås. Det går inte att elda i den, men delar kan användas till något annat.
Potatisen är garanterathemodlad och i uthuset hänger Tykos gamla fiskenät som är fullt användbara. I vinter blir det mycket gädda och abborre, för det är vad som dragits upp ur Mensträsket och stuvats ner i frysboxen i köket.
Jo, det finns elektricitet. Det finns bil och mobil också. Men värmen, den kommer från den vedeldade kaminen. Herrn i huset har tillverkat en ventil så att varmluften lätt kan leta sig ut i köket.
En dödlig historia. En vinterdag skulle en dräng från Kattisträsk bära hem just detta städ. Plötsligt halkade han omkull, slog huvudet i städet och dog. Foto: Jeanette Lövgren.
Helges hyvlar. En hyvel för varje behov. Tillhör gårdens inventarier. Foto: Jeanette Lövgren.
Historiskt. Mängder av föremål och gamla handlingar finns kvar efter de tidigare ägarna. Foto: Jeanette Lövgren.
Koaktigt. Separatorn "Rosa IV" minner om den tid då svenska kor hade egna namn, inte nummer. Foto: Jeanette Lövgren.
Efterfrågade. Patrick köper gamla separatorer, renoverar och säljer vidare till självhushållare som ägnar sig åt mattillverkning i mindre skala. Foto: Jeanette Lövgren.
Skönaste värmen. Stormfällda träd letas upp i skogen, sågas, huggs och torkas. Värmer hela vintern. Foto: Jeanette Lövgren.