Självhushållare sätter sina ko-rovor i Kankberg

Än är hon inteframme, men målet är i sikte: Att bli helt självförsörjande, även med tvål och ljus.

Inte köpa någonting alls. I princip. Fast kaffe går ju inte att odla på våra breddgrader och salt är inget man plockar i skogen. Annars åstadkommer hon åtskilligt på sitt cirka 800 kvadratmeter stora trädgårdsland och i skogen växer det svamp och på rönnarna växer det blad som kan plockas och torkas till te.

För några år sedanvar Carina Nilhzon med om att starta Skelleftebygdens självhushållningsnätverk ekonomiska förening som numera har 30-40 medlemmar. Facebookgruppen Skelleftebygdens självhushållningsnätverk är nu uppe i 630 medlemmar och växer hela tiden. Carina är långt ifrån den enda som vill leva lantliv och slippa vara beroende av importerade tomater.

– Ingen kan skylla på att man inte har plats för det man skördar, försäkrar Carina och håller upp en burk med torkade morotsbitar i.

– Från början var det här en hel slaktback full med morötter.

Torkning av allt,även fisk och kött, det måste en självhushållare lära sig. Maten blir enkel att förvara och hållbarheten blir mycket lång.

– Morötterna klarar sig säkert i tio år.

I FB-gruppen utbyts tips och råd. Någon vet att ett hus är till salu. En annan vet hur man slaktar en tuppkyckling.

Carina Nilhzon ärbondflicka, uppvuxen i Kankberg, och har ärvt mycket av sitt kunnande från tidigare generationer. Behöver inte fundera på hur man gör för att tända i en vedspis.

Ganska snart insåg nätverkets grundargrupp att alla inte har det lika väl förspänt.

– Folk som bott i städer i tre generationer vet ingenting om hur det är att bo på landet.

Utan kunskap, både den som lagras i hjärnan och den som sitter i fingrarna, blir det ingen nypotatis.

Den som satsarpå självhushållning får också lära sig vad uttrycket "slumpens skördar" innebär i praktiken: Ena året dignar det av fullmatade ärtskidor, året efter gror inte en enda ärta. Ett år blir det massor av kål, året därpå kommer stora svärmar av kålmalar flygande från Finland och käkar upp alltihop.

Sådana gånger är det bra att ha mycket torkat i förråden.

Och apropå förråd: Vad skulle hända om alla transporter av matvaror plötsligt upphörde? Om det blir krig och/eller importstopp?

– Tre dagar sedan är affärerna tomma. Det finns inga beredskapslager längre och det är farligt. Det är viktigt att vi kan producera maten själva, där vi bor.

Självhushållarens störstaoch viktigaste kapital är den egna kroppen. Gissa om den måste jobba! Inte bara med att rensa ogräs, den ska sylta, safta och göra inläggningar också. Och baka.

– Jag önskar att jag hade lite mera ork, suckar Carina.

Ute på gården, under presenningar, står byggsatsen till en bakugn från Italien. Det kommer att krävas några rejäla handtag innan den är på plats i gårdens bilvande bagarstuga i bostadshusets ena ände.

Tålamod, tänka pålång sikt samt tänka sig för före, det är viktigt i alla lägen. Den som skaffar bakugn måste till exempel tänka på ugnens bredd innan köpet.

– 71 centimeter måste det vara, annars går bakufjölen inte in.