Jag lever i en hektisk fas. Jobb, träna, skjutsa ungarna på aktivitet, hämta, laga mat, städa och allt det där. Det mentala bränslet ligger alltid på reserven när det dyker upp ett andningshål. Då är det alltid en ynnest att få sig ett gott skratt. Det förlänger livet sägs det.
– Are you gonna beat me? In golf? …I eat pieces of shit like you for breakfast, säger Shooter McGavin.
– Do you eat shit for breakfast, svarar Happy Gilmour.
Det är billigt, simpelt, barnsligt, men otroligt roligt.
Scenen är hämtad från kultfilmen Happy Gilmore med Adam Sandler i huvudrollen. Filmen kom strax efter mitten av 90-talet har kultstatus, förutom hos de som anser sig vara filmrecensent.
Handlingen är enkel. Happy Gilmour vill inget annat än att bli hockeyspelare och har ett skott av guds nåde.
Men han är en, milt sagt, usel skridskoåkare. Han missar förstås uttagningen, men av ren slump testar han golf.
Och hans egenskap att skjuta hårt går att överföra rakt av till utslagen i golf. Det är bara två problem för Gilmore, dels att han tycker att golf är en överklassport och att han är lika usel på att putta som att åka skridskor.
Jag skrattade nästan så jag dog första gången jag såg filmen. Jag skrattar fortfarande åt Happy Gilmore, nu mer än 20 år senare.
Den evigt rolige komikern har gjort några avstickare, men Sandler levererar fortfarande filmer i samma genre som Happy Gilmour.
Det är egentlig väldigt ovanligt. Under 80-talet var det Eddie Murphy som fick folk att dra på smilbanden. Men ganska exakt som kalendern tickade över till 90-talet, slutade Murphy att vara rolig.
Istället växte Jim Carrey fram som världens stora filmkomiker, men den hårda kritiken mot att publiken började ledsna på hans grimaser, fick honom att söka sig till andra genrer.
Men Sandler skiter i vad folk (läs filmrecensenter) tycker. Hans filmer passerar sällan tvåan på de femskaliga betygen. Men han och hans polare, ständigt återkommande i den ena galna birollen efter den andra, kör på.
Något som jag, en 42-årig man, är evigt tacksam för. För när du är trött på allt och emellanåt väljer bort att börja med ytterligare något från ”listan-min-fru-har-av-måste-göra-saker-så-fort-tid-är-över” är en stund med Sandler bland den finaste kvalitetstid du kan ha mitt i all stress och ångest som följer med den gråa vardagen.
När Sandler och hans gäng hittar på tokigheter går det inte att missa skämten.
Det räcker med att hålla sig vaken för att få sig ett gott skratt. För mig finns det en storhet i att kunna locka fram ett skratt enkelt.
Sandler och hans komedier kräver inte heller någon större miljö. De är lika roliga i fashionabel biosalong som hemma ibland popcornen i soffkuddarna med TV:n på nattvolym.
Ibland behöver det inte vara svårare. Framförallt för undertecknad, som alltid tar livet alldeles för stort allvar, är ”relationen” med Sandler ett sundhetstecken. Ett skratt är bättre än en Oscar.