Om en knapp vecka,fredagen den 23 december, sätts den oåterkalleliga slutpunkten för en epok som varat i 26 år. Sedan är butikens saga all på Trädgårdsgatan och det som återstår är allt det som inte syns, det vill säga lagret i källaren. Det ska inte bara vara kvar. Det ska bli butik också. Nätbutik. Visst har Nordbokfunnits på webben i flera år redan, men nu blir det till 100 procent och ingenting annat. Den tid då stamkunderna hade butiken som sitt andra hem är definitivt förbi. Hur vemodigt det än kan kännas i hjärtat på somliga så är det så här verkligheten ser ut: På nätet blir kunderna bara fler, i butiken blir de bara färre.
Lagret är ett nästan400 kvadratmeter stort utrymme, smockfullt med smockfulla bokhyllor som bildar en helt underbar labyrint, perfekt att leka kurragömma i. Inte undra på att den nye ägarens treåriga dotter älskar det här stället, tänk bara på alla fantastiska sagoböcker som står på rad, hyllmeter efter hyllmeter. Och så finns det ett ostämt piano som får stå kvar. Det är ändå ingen som orkar kånka det uppför spiraltrappan.
Det är Pär Netteltoft,42, som överlämnat den symboliska köpeskillingen till Lars Hilke, snart 65. Som en av de två ursprungliga grundarna av Nordbok känner Lars en stor lättnad. Dels för att företaget får leva vidare. Dels för att han själv slipper ansvaret, men också för att han slipper sluta jobba. Det är nämligen det som är villkoret som är knutet till den där enkronan. Att Lars ska få vara kvar.
– Jag kommer nog att vara här två dagar i veckan.
Den gamle bokhandlarens viktigaste uppgift blir att lära den nye allt han kan om sortiment, trender, vad som går att sälja och vad som inte gör det. Konstböcker till exempel, de är osäljbara numera.
Den här kunskapsöverföringen kommer säkert att behöva pågå ett bra tag för det är så otroligt mycket han vet, den före detta brevbäraren som startade antikvariatet i en källarlokal på Furugatan på Norrböle 1990.
Å andra sidan är Pärverkligen ingen novis i branschen.
– Jag blev kund på Nordbok när jag var sexton år och så har jag jobbat här ibland, berättar Pär som, efter att ha bott i både Ukraina och Stockholm, återvänt till Skellefteå med fru och två barn för att bli företagare.
Att Lars vill stanna kvar som Pärs medarbetare är också en ekonomisk fråga. Det gäller att dryga ut pensionen några år till.
– Man blir inte rik på att sälja gamla böcker.
Ett faktum som Pär är väl medveten om, men inte ett dugg orolig för.
– Jag har kvar mitt deltidsjobb som sköts på distans. Dessutom är vår familj van att leva på en begränsad inkomst.
Näthandeln kommer alltsåatt administreras från den plats i staden där man fortfarande kan se den allra sista resten av den forna biografen Grand. Salongsgolvet är källarens tak och där den lägsta takhöjden är, där hängde förr en filmduk en trappa upp.
Som lägst är avståndet mellan tak och golv 172 centimeter, vilket innebär att Lars, med sina 188, har fått huka omkring en hel del. Pär behöver inte böja nacken fullt lika mycket. Med sina 176 centimeter över det gropiga betonggolvet så kan det räcka med att han böjer lite på knäna ibland i jakten på en Olle Hedberg eller August Strindberg.
Fast nej förresten. Inte de båda författarna. Ingen köper längre deras böcker.
Men vad är detdå köpare av begagnade böcker vill ha?
– Fantasy går bra just nu, berättar Pär.
Sedan går det faktiskt inte att säga så mycket mer om den saken. Det enklaste svaret är att det beror på. Det kan vara ett uppslagsverk på finska eller böcker om juridik. Kanske är en bokcirkel i Avesta på jakt efter åtta exemplar av samma roman. Då gäller det att just de böckerna finns i källaren, annars går beställningen vidare till ett annat antikvariat någonstans i Sverige. För så går det till när man köper böcker via antikvariat.netsom Nordbok är ansluten till.
– Det är en del kändisar som köper böcker av oss, avslöjar Lars.
– Fast vi säger inte vilka.