Den börjar 1979 då Lars Westerlund, som nu jobbar som näringslivsreporter på Norran, gick en U-landsutbildning på Västerhaninge Folkhögskola.
– Jag var på en studieresa i Peru i tre månader. Jag jobbade i en gruva där jag skulle studera arbetssituationen. Jag hade hört att det var en gruva med riktigt dåliga förhållanden och jag hade ljugit att jag skulle bygga en linbana. Jag hade jobbat med linbanan mellan Kristineberg och Boliden så jag hade ju lite på fötterna. Men de avslöjade min bluff och jag fick åka därifrån, berättar Lars.
Det innebar att han fick åka vidare och han åkte tillsammans med en tysk arkeolog för att studera Nazcalinjerna.
– Jag bodde i en stad som hette Ica i Nazca och utanför hotellet så kom en taxi körande. Ut klev en förvirrad man ut och ropade: "Where the fuck am I?".
Lars gick fram och berättade var han var och det visade sig att mannen hade tagit en taxi från Perus huvudstad Lima. Med destination Santiago, Chiles huvudstad.
– Han var rätt påverkad och hade planerat fel. Men jag tog hand om honom och hjälpte honom att hitta hotellrum och komma i ordning och vi började prata. Jag berättade att jag var från en by i norra Sverige som hette Kusfors, där vi hade en dansbana som hette Bredsele Park.
Då kom överraskningen. Det visade sig att mannen var tourplaner för världsbandet Rolling Stones.
– Han tyckte att det skulle vara coolt att Stones skulle avsluta sin världsturné på en liten dansbana i norra Sverige.
Mannen ringde till Stones frontman Mick Jagger från hotellet, och Jagger tyckte att idén var rolig och sa ja.
– Då kom han på att han skulle ringa till sin gode vän Bob Marley också. De hade aldrig spelat ihop och Marley skulle egentligen avsluta sin turné på Skansen, så han var i Sverige.
Mannen ringde till Marley som också tackade ja.
– Allting var klappat och klart. Men det skulle inte annonseras stort. Den enda annonseringen, förutom att vi skulle sprida ordet till vissa personer, var att vi skulle annonsera på anslagstavlan vid Björks Lanthandel där det skulle stå: I afton dans med Rolling Stones och Bob Marley, säger Lars och skrattar.
Men historien tog en ny vändning. Lars och mannen åkte vidare från Ica.
– På hotellet så höll han sig lugn. Men på bussen så började han knapra piller och efter vägen så gick han fram till busschauffören och ville att han skulle stanna bussen. Sedan sprang han rakt ut i ödemarken och försvann.
Busschauffören vägrade stanna och vänta utan körde vidare. Och det var det sista Lars såg av den mannen.
– Jag åkte hem till Sverige och tänkte att det var kört. Jag visste ju inte om han dog eller vad som hände med honom.
Många år gick och Lars berättade sin historia för folk. En dag berättade han historien för en engelsk skivproducent.
– Han frågade om det var "Crazy Terry" som jag träffat. Och ja, han hette Terry och han var ju lite crazy. Det visade sig att han hade träffat honom och berättat samma historia från hans sida. Att han hade planerat en konsert med Rolling Stones och Bob Marley långt upp i norra Sverige. Men att det inte hade blivit något av det.
Lars tänkte att han skulle ta kontakt med mannen, men fick höra att han dött i en flygkrasch.
Nu kunde historien ha tagit slut där, men det finns en liten twist kvar.
– Jag var i Uganda, i Jinja, för projektet Painting the city bright och på en bar berättade jag historien för ett gäng svenskar. En av dessa var reggaeartisten Governor Andy. Han tände på idén att han skulle samla ett gäng svenska och utländska reggaeartister och göra en konsert i Bredsele till minne av konserten som aldrig blev av.
Den konserten har inte heller blivit av, men...
– Vi har fortfarande kontakt och den diskussionen pågår fortfarande, konstaterar Lars.