Staffan Olsson sköter redovisningen för hela pastoratet. Det är inte dubbelt så mycket jobb som förr, men något mera komplext, förklarar han. Foto: Ulf Johansson.
Turen börjar i Lövånger, där det pågår öppen förskola. Församlingspedagog Iris Sjöström sitter med en grupp mammor och småbarn på sångstund. Det görs ramsor om tummetott och slickepott. Iris sjunger en sång om att Gud älskar alla barn.
För henne har inte jobbet ändrats. Varje ort fortsätter att ha sina arrangemang. Personer som likt henne jobbar "på fältet" är stationerade på sin gamla ort.
- Jag har inte behövt åka till Burträsk om deras ledare blir sjuk. Däremot har jag träffat mina kolleger i Burträsk för att utbyta erfarenheter. Det är positivt, säger Iris.
I kontoren på övre våningen sitter prästen Sara Pettersson och förbereder veckans jobb. Även hon tycker det är trevligt att ha fler kolleger.
- Jag har predikat i både Kalvträsk och Burträsk. Det kan vara bra med omväxling, men i grunden är det viktigt att vi har en hemmakyrka där vi och besökarna känner varandra.
Lövånger är väldigt beroende av Sara eftersom den andra prästtjänsten är vakant på grund av tjänstledighet.
- Jag har hört att folk undrar varför det saknas en präst. Annars tror jag att de flesta tycker att allt är som vanligt, säger Sara.
Vad säger då allmänheten? Vi frågar Anitha Lundkvist som arbetar i blomsteraffären. Hon håller med om att det mesta rullar på som vanligt. Men hon vet att det finns oro för att Lövångers församlingska tyna bort.
- Det har blivit vanligt på begravningar att gåvor ska gå till gamla Lövånger församling och inte till pastoratet.
Men blev då inget nytt? undrar vi. Jodå, flera specialtjänster är numera delade mellan Burträsk och Lövånger.
Det innebär ständiga resor mellan de två orterna, 4,5 mil enkel väg.
Vi kör samma sträcka, och efter 40 minuter är vi i Burträsk.
Samhället är nu huvudort för pastorateti kraft av sin storlek. Här finns kamrer Staffan Olsson och kyrkogårdsförman Rickard Ögren.
Rickards tjänst blev ny och han rekryterades utifrån. Han är nu en tydlig chef för båda vaktmästerierna. Förr bestämde de mera själva, i samråd med kyrkogårdsnämnderna.
- Det blev bättre nu, säger Marie Rönnlund, Bygdsiljum, som sommarjobbar för tionde året i rad. Det är en person man vänder sig till med alla frågor.
Rickard säger att det funkar bra att vara chef för båda ställena. Han har ännu inte bett vaktmästare att vikariera på den andra orten. Istället tar han inhoppen själv.
- Men rent teoretiskt går det låta folk täcka upp för varandra. Det kan bli mera sådant i framtiden.
I Burträsk centrum träffar vi Gunilla och Sigvard Lindgren.
- Vi brukar gå på musikgudstjänster och de fortsätter som vanligt, säger Gunilla.
Slutsatsen efter besöket i pastoratet är att verksamheten rullar på som vanligt, och att samgåendet mest har inneburit förändring för vissa anställda.
Jag var på öppen förskola även med mitt äldre barn, och allt fungerar likadant.
Sigvard och Gunilla Lindgren, Burträsk, går på musikgudstjänster precis som förr. Foto: Ulf Johansson.
Anitha Lundkvist, Lövånger, har hört oro för att församlingen ska bli uppslukad av Burträsk. Foto: Ulf Johansson.
Sara Pettersson gör gärna utflykter till andra kyrkor, men vill ha Lövångerkyrkan som bas. Foto: Ulf Johansson.
Iris Sjöström sjunger med pastoratets allra yngsta. Milton Berg (närmast) och Data Chikhadze är dock distraherade av annat. Foto: Ulf Johansson.
Marie Rönnlund gillar att hon fick en tydlig chef i Rickard Ögren. Hon gillar också nya sättet att ta bort ogräs med en gasolbrännare. Foto: Ulf Johansson.