Från gruppboendet Korinten till Stockholms slott är det en bra bit, men nu har Selma och hennes kontaktpersoner avverkat sträckan tur och retur.
Att Anngret Stiglund och Ella Berggren följde med var en förutsättning. Selma är funktionshindrad, har flera sjukdomar dessutom, och utan kontaktpersonerna hade det inte gått att åka alls.
När de for stod Selmas gode man, Stig Lennart Jonsson, på Skellefteå Airport och vinkade adjö. Knappt tre dygn senare stod han där igen och tog emot med stora famnen.
Självklart ville Stig Lennart veta hur de hade haft det, för det var han som fixat nästan allting, från riksfärdtjänst till egen guide på slottet och fritt inträde på Skansen. Utan hjälp från snälla människor, diverse rabatter och pengar från olika håll, bland annat från Skellefteå kommun, så skulle det inte ha blivit någon resa.
Selma är ingen rik kvinna, men trots det blev det en storstadstripp så späckad med innehåll att hon slocknade som ett ljus i hotellsängen varenda kväll.
Så hur var det att komma till Stockholm för allra första gången?
– Det var roligt, försäkrar Selma som bott på institutioner nästan hela livet och som tidigare bara besökt Umeå och Storuman där syskonen bor.
– Det var den bästa födelsedags-presenten, säger Selma om sitt äventyr.
Till saken hör också att nästan allt hon fick vara med om skedde för allra första gången: Att flyga, åka tunnelbana, åka tåg, gå på Skansen, se Stockholms slott i verkligheten, köpa kläder i Gamla Stan, klappa en orm … bara nytt alltihopa.
Det blev en hel del ätande och fikande på lokal också och i Kungens kurva, där en viss möbeljätte har sitt världsberömda varuhus, där vistades de tre damerna i flera timmar, men de provsatt minsann inga soffor.
– Vi gick och gick och gick, pustar Anngret Stiglund.
Det var inte bara Selma som handlade – en väska och en plånbok – de båda medresenärerna köpte hemliga födelsedagspresenter också.
Selma har lite svårt att komma ihåg numera, men två saker minns hon tydligt från resan. Det som var bäst:
– Skansen.
Och det som var sämst:
– Ormarna.
Nu återstår att se om det blir fler långresor framöver, för visst har hon tänkt på det. Och vart skulle det i så fall bära iväg?
– Grekland.