Gamla pigstugan. Pigans eget ställe, det gamla skafferiet. Foto: Jeanette Lövgren.
Gamla disponentbostadenpå Ytterstfors är daterad 1831 och närmar sig sitt 200-årsjubileum. Ägarna har kommit och gått och alla har de köpt huset för att bo i det. På köpet har de fått en massa historier att förvalta och föra vidare till dem som kommer efter.
Ulrika Lindström ären sådan ägare/förvaltare. Ju längre hon bor i sitt hus, desto fler berättelser får hon höra från gamla Byskebor och folk som bott i huset tidigare. Då och då kommer det besökare som vandrar runt och minns: Där hade en liten flicka sitt dockskåp på 40-talet och i det där rummet hade veterinären sitt kontor. Där tvättstugan är nu sov pigan och intill ligger skafferiet som kallades "pigstugan" av husets innevånare.
– Här är det, säger Ulrika och öppnar dörren till detta krypin där bordsskivan har tydliga märken, för där har pigan suttit med sin kaffekopp och pustat ut mellan disk och tvätt.
Sedan i somrasfinns det en pigstuga till, ute på gården, i förrådet där Ulrika inrett sin loppisbod.
Namnet var självskrivet, fanns ju redan på gården. Men man döper inte om ett förråd som flyttats från Ytterstfors gamla folkskola (nära granne med disponentbostaden) hur som helst. En dag dök det upp en kund som å det bestämdaste påpekade att det minsann aldrig har bott någon piga i boden.
När Ulrika fick synpå huset på Hemnet en kväll i oktober 2013, då förstod hon att sagor faktiskt kan bli verklighet. Det hon verkligen ville var att få bo som Astrid Lindgrens Madicken.
– Det här är ett Madickenhus. Gå ut och titta på baksidan får du se. Jämför sedan med huset i boken. Visst är det likt?
Det tog tre dagar, sedan var huset köpt, för Ulrika kan vara mycket bestämd ibland. Maken (snickare till yrket) ställde bara en enda fråga: "Vad är det för uppvärmning älskling?"
Svaret var jordvärme och då var han nöjd.
280 kvadrat fördeladepå tio rum. Åtta kakelugnar, varav fyra går att elda i. En takhöjd på drygt tre meter. En stor glasveranda vars fönsterrutor tillverkats på Ytterstfors glasbruk. Det mesta av det ursprungliga finns kvar. Under de nyare tapeterna döljer sig de gamla i lager på lager. Paneler och väggsocklar är de ursprungliga, även om det fattas en bit här och där.
– Alla delar finns kvar och någon gång kommer de kanske på plats igen. Vi ska ju leva i huset, inte bara jobba med det.
Varje ny ägare harlagt till någonting som kanske har fått sitta kvar ända tills nu. Under årens lopp har huset, vars samtliga väggar är timrade, fått ett badrum i en före detta kattvind, toalett och ett modernt kök. Å andra sidan kan det mesta av det som tillkommit under de senaste decennierna ses som mindre tillägg. Under målarfärgen är huset som det alltid har varit och det är verkligen inget fel på draget. När den kraftiga blåsten från havet träffar en viss vägg, då hamnar fönsterdekorationerna på golvet, och svagare vindar kan öppna ytterdörren på egen hand.
Ulrika bekymrar det föga.
– Det är lätt att andas här, det är ett friskt hus, finns varken fukt eller mögel.
Inga större omgörningarär i sikte, allra minst av den magnifika spiraltrappan som elegant skruvar sina 22 slitna trappsteg mellan de båda våningsplanen.
Från början fanns det en annan trappa. När det var dags för något lite mera ståndsmässigt levererade snickaren den nya trappan med häst och vagn.
Luftigt. Glasverandan är tillgänglig året runt, men vintertid snöar det in. Foto: Jeanette Lövgren.
Gammaldags inramning. Men köket har fått följa med sin tid. Foto: Jeanette Lövgren.
Som en saga. Här skulle Madicken säkert känna sig som hemma. Foto: Jeanette Lövgren.
Vaktkatt. Hundar har respekt för Felix som kan fräsa ifrån på skarpen i mattes loppisbod. Foto: Jeanette Lövgren.
Nya pigstugan. Förrådet blev en loppis. Förr var dörrarna intill pojk- respektive flickdass, för tidigare hörde huset till Ytterstfors gamla folkskola. Foto: Jeanette Lövgren.