Det är sådant härman får lära sig på Medlefors folkhögskolas iPadkurs för seniorer. Folk som gått
grundkursen vill ofta hålla på ännu längre och de har tur, för det finns en fortsättningskurs också. Och det är den som sex Evor, minst två Birgittor plus ytterligare sexton personer just har avslutat.
Visserligen har Åke åkt utomlands och Gösta är inte heller med på den sista lektionen, men det är inget som lägger sordin på den höga stämningen. Det surras i alla tonarter och deltagarna är inte de som lägger band på sig när det gäller beröm. Snacket går om iPadkurserna och folk står i kö för att få komma med.
Visst kan det varaså att somliga har fått sin padda i present av barn och barnbarn, men att detta skulle gälla för majoriteten …
– NEEEJJJ, ryter eleverna nästan unisont.
– Är man 65, då köper man sin egen iPad, slår Birgitta Forslund fast med emfas.
Läraren, Ulrica Landmark, har inte bara fått alla att våga prova och släppa loss. Hon har också planterat en speciell tanke hos eleverna.
– "Visst är det magiskt" brukar Ulrica säga, berättar Eva Tafvelin och skrattar lyckligt.
Sista kursdagen fåralla ett papper med frågor. Den som inte hittar svaren direkt frågar bänkgrannen om råd. Här hjälper man varandra samt sysslar med lite privata saker, som att lägga ut en annons om en ytterdörr som är till salu. Och tack vare kursen så har Hans och Gun Persson äntligen fått ordning på sina bilder.
– Nu laddar vi upp dem i molnet, förklarar Gun. Men man måste göra några inställningar först.
Vad kunnandet beträffarså fortsätter barn och barnbarn att ligga snäppet före. Men snart är det nog dags för den yngre generationen att börja se sig om över axeln. För nu kommer kursdeltagarna starkt i ytterkurvan, uppfyllda av nya insikter och färdigheter.
Grundutbildningen bestod av två halvdagar i veckan. Fortsättningskursen har bestått av en halvdag i veckan och nu sitter de här som fullfjädrade appstorekonnässörer: knäcker bildgåtor, fotograferar, lånar böcker, lyssnar på låtar de aldrig hört förut och härjar runt på webben utan att förskräckas.
Kursdeltagarnas förtjusning över allt de kan göra redan nu, och allt de kommer att kunna göra när de duttat sig ännu längre in i appdjungeln, den är högre än Eiffeltornet i Paris.
Den som äger enpadda, plus lite ström att ladda upp den med, behöver inte sakna någonting, varken radio, teve eller laptop.
Jo förresten, kanske en sak. Ett löst tangentbord att koppla till. Det är enklare att skriva på bord än på skärm, tycker somliga.
Surfplattan har ersatt både böcker och papperstidningar och borta är det irriterande ljud som uppstår när kompanjonen i dubbelsängen vänder blad.
Paddor prasslar inte. Och att förstora texten är jättelätt.