I onsdags var det en stor dag. Eller, ja, det var en ganska stor dag. Dottern fyllde två år. Förhandssnacket var trots allt det absolut bästa med födelsedagen. Att lära sig att hon fyllde två år gick bra, även om det här med att visa upp två fingrar som symboliserade detta kunde lika gärna bli att alla tio fingrar var utsträckta.
Under veckorna före den ganska stora dagen så försökte vi föräldrar även att lista ut vad hon ville ha i sina paket. För att få ett litet hum om vad som skulle vara populärt. Det visade sig vara rätt svårt.
Vetskapen hos föräldrarna innan dessa ställde frågan, och vad alla prognoser pekade mot, var att Bamse, Lille Skutt och de andra i Rune Andreassons underbara värld var väldigt populära och säkert borde vara favoriter till att finnas i något av paketen. Mamma Mu och Kråkan är också väldigt uppskattade, i vanliga fall i alla fall. Om ni förstår hur jag menar.
Men när man skulle få svaret på frågan; Vad vill du ha i paketet? så var Bamse och Mamma Mu inte speciellt upphaussade hos den blivande tvååringen.
Nä, istället var "myror" var det vanligaste svaret. "Häst" dök upp också och i faderns ögon på tok för många år för tidigt. "Morötter" och "kaninor" var tydligen också väldigt intressant att få i ett paket.
Sedan var det frågan om vilka som skulle få komma på kalaset också. Tack och lov var mamma och pappa givna. Farmor fick tydligen komma, men inte farfar. Moster Sara var okej, men inte hennes sambo Stefan. Ja, det kändes som många skulle bli besvikna.
Nu gick vi mot dotterns många önskningar denna gång. Det blev inga myror i paketen och farfar fick komma. Det viktigaste var trots allt att det blev tårta. Och det fick hon. Frågan är hur många år man kan bortse från dessa önskningar. I år gick det bra. Vi får väl se hur det går nästa år. Men önskningar slår inte alltid in. Det visdomsordet får hon också i ett paket.
Istället var 'myror' var det vanligaste svaret.