Vinterns föda. Än så länge är det mesta på rot, bland annat kål och ringblommor. Foto: Jeanette Lövgren.
Det är bara attse sanningen i vitögat. Vill man vara riktigt säker på att det ska växa något gott och mättande i Tallträsk, då måste man ha ett växthus. Ett varmt och lagom fuktigt ställe med en golvyta på 73 kvadrat och en takhöjd på 5,5 meter där tomater och chilifrukter rodnar så vackert framåt höstkanten.
– Det var jag som ritade det, berättar Stig Lindberg.
Hans förflutna som egenföretagare i smidesbranschen gör att han är bra på hållfasthetsberäkningar och annat som har med konstruerande att göra.
Byggde gjorde desjälva, Stig och hans fru Annica Ericsson. Träribbor sågades till i lagom långa längder och sedan kläddes stommen med tio millimeter tjock kanalplast. Runtomkring finns ett dike för att leda bort vårens smältvatten och över diket spänner en kort stenbro. Den som är lagd åt det romantiska hållet kommer osökt att tänka på medeltida vallgravar och gnisslande vindbryggor.
Stig är född ochuppvuxen i byn, Annica har sitt ursprung i Luletrakten. De möttes 2006 och köpte ett hus beläget mellan Mariefred och Strängnäs. Tre år senare köpte de kåken i Tallträsk, granne med hemmanet som Stig äger tillsammans med sina två syskon.
– Vi tyckte att huset kunde vara bra att ha, förklarar Stig vars släkt har djupa rötter i byn.
Så gick de en permakulturkurs i Mora tillsammans och sedan började beslutet växa fram så sakteliga.
I juni ifjol var allt packat och klart för avfärd norrut. Stället som kanske skulle vara bra att ha någon gång väcktes återigen till liv av dessa två som beslutat sig för att göra ett livsavgörande lappkast: Börja leva som självförsörjande odlare.
– Vi behöver inte så mycket pengar. Köket ska inte renoveras, allt som finns här fungerar fint, spisen också, försäkrar Annica.
Just nu har hon inget lönearbete alls. Stig drar in lite kosing till hushållet genom att utföra beräkningsuppdrag med mera åt sin egen, numera före detta, firma som tagits över av de anställda.
Förutom att åstadkommaen riktig ögonbrynshöjare till växthus så är de nu i full gång med att förverkliga sin gemensamma framtid.
– Vi vill skapa en permakulturgård, förklarar Annica.
Målet är att de ska kunna försörja sig på det som växer. Från land i mun om man så vill. Här handlar det om att skapa den egna maten med hjälp av eget arbete och i harmoni med de naturliga förutsättningar platsen har att erbjuda de bofasta.
Genom täckodling, perenna grönsaker (sorter som återkommer av sig själva år efter år), växthuset naturligtvis och den blivande skogsträdgården så ska det bli tillräckligt för dem att äta i framtiden. Med vissa oundvikliga undantag som trots allt måste inhandlas i närmaste butik, cirka tre mil bort. Dit hör kaffe förstås, och avocado. Annicas favorit.
Förutom all chilioch alla tomater som faktiskt växer, trots att den egna jordblandningen inte blev den allra bästa i år, så blir det mycket grönkål till vintern. Och potatis. Och bär förstås. Vad gäller perenna grönsaker så kommer de att få tugga i sig både myskmalva och spenatskräppa.
– Skott från rallarros med vitlökssmör till är väldigt gott, tipsar Stig.
Rundvandringen bland trädgårdsland och komposter avslutas vid skogsträdgården. Det vill säga den blivande skogsträdgården, för i sitt nyplanterade skick är den inte så lätt att få syn på sådär i en hast.
– Här har vi bland annat satt aronia, havtorn och blåbärstry. En skogsträdgård består av både höga och låga växter, träd, buskar och örter. När de växer upp bildar de en skog som i princip sköter sig själv och allt som växer i den ska gå att äta, förklarar Annica.
De planerade projektenär många, arbetsintensiva och kommer att sträcka sig över flera år.
– Vi ska plantera häckar och sätta upp staket för att skapa olika typer av mikroklimat.
Käket är vegetariskt, fast inte bara. Stig jagar en del och sommartid är de fyra hönsen riktigt produktiva.
Och så har de fyra getter. Ska det bli osttillverkning i framtiden? Och de två kusarna i hagen borde väl kunna bidra med en och annan hästkraft till fromma för det gemensamma hushållet. Eller hur?
– Getterna är för gamla, förklarar Annica medan hon låter Skuggan, Dimma, Lilleman och Brorsan mumsa i sig en påse gamla semmelbullar som hämtats upp ur en av de båda frysarna (det som påstås om getter är alldeles sant - de äter precis allting).
Men hästarna då?
De är ridhästar. Fia är en pigg och frisk 13-åring. Elvaåriga Eliza har problem med knäna sedan hon blev riden för hårt som ung.
Så långt har Stig ochAnnica nämligen inte kommit än; att skaffa djur som kan delta i produktionen. Hönsen är det enda undantaget.
Djur som behöver ett tryggt hem, de har så lätt att hamna hos just detta par och bli kvar där. En gång, i deras förra liv så att säga, tog de hand om två pensionerade åsnor.
– Det har nog med mitt jobb på katthemmet att göra, erkänner Annica som är lite less på att svara på frågan om vad de ska ha alla djuren till om de inte har någon riktig funktion för verksamheten.
– De ju så trevliga. Och så får vi ju gödsel som vi kan använda i odlingen.
TALLTRÄSK
Tallträsk
Är beläget: Cirka 7 mil söder om Skellefteå. Till Burträsk är det 3 mil och till Kalvträsk är det lika långt.
Gården: Ägdes tidigare av Tore och Elsa Lindgren. Boningshuset byggdes 1946. Marken består av fem hektar åker och lika mycket skog.
Här bor numera: Stig Lindberg, 46, och Annica Ericsson, 40.
På gården finns också: Hundarna Ronja, Rissla och Rasta, katterna Leo och Smilla, hästarna Eliza och Fia, getterna Skuggan, Dimma, Lilleman och Brorsan. I hönsgåren bor tuppen Cornelius, hönorna Agda, Britta, Dagny och Frida.
Permakultur: Är en hopdragning av PERMAnent agroKULTUR, vilket kan översättas med hållbar odling. Begreppet myntades i Australien 1978. Målet är ett hållbart samhälle och själva kärnan är design som är baserad på platsens förutsättningar. Permakultur är kunskapsintensivt och visar hur man kan samverka med de komplexa dynamiska system som ekosystemen utgör.
Avfallsfritt: Kretsloppet ska slutas. Ny miljövänlig teknik och nya odlingssätt ska användas.
Instagram: @intill_talltrasket
Källa: Wikipedia)
Vi vill skapa en permakulturgård.
Vilket hästliv. Lugnt och skönt hemma i hagen. Foto: Jeanette Lövgren.
På väg till bastun. Hundar, getter och hästar hakar på när det bär av ner till Tallträskets strand. Foto: Jeanette Lövgren.
Original. Köket är sig precis likt sedan de förra ägarnas tid. 70-talstapeterna får vara kvar. Bästa mobiltäckning har man vid köksfönstret. Foto: Jeanette Lövgren.
Värmande kupol. Det växer fint i Globen vars form gör att snön har svårt att hänga kvar. Foto: Jeanette Lövgren.
Sevärdhet. Annica Ericsson och Stig Lindberg har byggt ett växthus som får många förbipasserande att sakta ner farten. Foto: Jeanette Lövgren.