Julen är här. En högtid som mer och mer blir kommersialiserad. Det ska köpas hit och dit, och många får på grund av detta en knaper januari.
Anledningen till att vi firar jul är Jesu födelse. Det vet säkert många i den äldre generationen, men allt färre i den yngre.
Julfirandet har genom åren förändrats. En hel del. Nu drar julhandel och adventsfirandet igång på skyltsöndagen. Under medeltiden var den 9 december var den viktiga starten.
Det var då julölet skulle smakas av, och det var också då julharen skulle skjutas.
Och den kombinationen ställde naturligtvis till med problem. Speciellt om man verkligen gillade att avsmaka julölet...
Om ni tycker att julbestyren känns jobbiga och krångliga nu för tiden, så är det inget i jämförelse med de förberedelser man var tvungen att göra före julharjakten.
Haren var, och är, ett snabbt och listigt djur så därför tog man till diverse knep för att skjuta den. Det handlade om att ta hjälp av både trolldom och kristendom. Om inte trolldom fungerade, så testade man kristendom, eller tvärtom.
Ett sätt, som man måste beteckna som väldigt krångligt, var att man skulle hitta ett hästtäcke som en svart häst burit under den föregående julnatten. Sedan skulle man linda in sin bössa i täcket och paketet skulle sedan grävas ned. Sedan skulle geväret ligga under huggkubben i vedbon tre nätter i rad. Man kunde också bära med sig ett "folköga". Det var det vänstra ögat från en mördad människa. Ögat skulle förvaras i hagelpungen.
Det fanns ett enklare sätt också. Att skjuta genom en oblat eller lägga bössan under kyrktrappan.
Det märkligaste sättet av alla var dock att man skulle ha sex med sin fru under natten, för att sedan ligga på den varmaste platsen på sängen efter samlaget. Morgonen efter när man skulle ut på jakt så skulle jägaren och hunden krypa ut mellan den nakna hustruns ben...
I nutid kanske vi oroar oss för att vi köpt rätt julklappar, eller om julskinkan är för torr. Men under medeltiden var det betydligt värre saker man behövde oroa sig för.
I Ljusnabergs socken i Västmanland brukade bergrån komma in i huset kring jul. De slog sig ned vid spisen och värmde sig fram till midnatt, utan att säga ett ord. De krävde också massor med mat. Om de var nöjda så hjälpte de husägarna under året, men var de inte nöjda så ställde de till ett helvete.
Pigorna i Älvros i Härjedalen fick varje jul påhälsning av vittra när de sov på loftet.
Människor som av någon anledning kom på idén att ge sig ut i skogarna på julnatten fick också se upp. För alla skogens väsen firade också jul minst lika hårt som människorna. Det hördes också mummel från gravar.
Under julnatten kunde man också se andra fenomen. Till exempel kunde en stor stenbumling eller jordhög höjas på tre glänsande guldstöttor. Och under allt detta lekte de underjordiska och trollen till musik.
Det finns också en sägen om en ryttare i södra Sverige som blev bjuden på en dryck av en äldre mystisk man som serverade detta i ett horn eller vacker bägare. Istället för att dricka drycken så hällde ryttaren ut drycken bakom sin rygg och lite hamnade på hästryggen. Det frätte upp djurhuden och hästen skenade iväg. Då kom väsen fram och jagade hästen.
Det var inte bara i Sverige som sådana här saker kunde hände under julnatten. I hela Norden finns historierna om att julnatten var farlig. Det berättas om hemska och kusliga larm: hundar som skällde, bjällror som ringde och hovar som klapprade i julnatten. I Norge kallades detta "Åsgårdsrejden" och husdjuren blev skrämda och försökte slita sig loss och fly. Och det var inte bara husdjuren som påverkades. Människor kunde ryckas upp i skyn av de vilda framrusande ryttarna. Även i Sverige pratades det om denna företeelse, men där kallas den för "Odensjakten eller "Kung Noes jakt". Även "Hinsjakten" var förekommande.
Men det fanns också en varelse som man inte ville skydda sig mot, eller jaga bort. Det var naturligtvis tomten. Och där har ju inte historien förändrats. Tack och lov.
Tomtegubbarna blev populära i svensk litteratur i mitten av 1800-talet. Mest i sagoböcker som "Tomtegubben i Åbos slott" som Zacharias Topelius skrev 1849 och "Lille Viggs äventyr på julaftonen" av Viktor Rydberg från 1875.
Tomten var ett väsen som omnämns i svenska katakeser redan på 1600-talet. En figur som var känd för att hålla på gamla normer där flit och skötsamhet belönades, medan lättja och oordning bestraffades. Retade man tomten så kunde man åka på en smäll, trots att den var liten i storlek. Han fick också mat för sitt slit på gården, och vid jultid var han föremål för särskild omtanke. Då var det en skål med gröt som stod på plats till tomten på julafton, därav namnet tomtegröt, som risgrynsgröt populärt kallas.
Men det var då. Nu har ju inte tomten tid att äta gröt vid jul. Han har i modern tid fått en helt annan uppgift än att sköta gården.
Att dela ut julklapparna.
Det var det vänstra ögat från en mördad människa. Ögat skulle förvaras i hagelpungen.