Är det ett "i"? Bara den riktige Ridolfe kan veta.
Det händer intealla da´r, men en septemberlördag masar sig två personer (skribenten med vidhängande kartläsare) upp på Rönnlundsbergets topp för att beskåda vad kartläsaren upptäckte redan i våras.
Hällristningar.
Dessutom daterade.
Antingen står det 1933 eller 1938. Just nu lutar det åt att den som tycker sig se en tydlig 3:a på slutet har tolkningsföreträde.
Man hittar enraddaförnamn inmejslade i sten och vad gör man med dem?
Kontaktar Skellefteå museum som ingenting vet utan uppmanar att kontakta Ove Åström i Bergsbyn istället.
Ove har inte sett ristningarna själv, men har hört talas om dem, eventuellt av Kjell-Göran Marklund som numera bor på Sörböle. Ringer Kjell-Göran och nu blir det napp för han har inte bara sett dem, han kommer ihåg dem också. Fast att fråga honom om det verkligen står Ohtilia och Ridolfe med "i" istället för "u", det är ingen idé, för han har glömt texten.
Men han lyckades tyda ristningarna i sin ungdom.
– Vi grabbar lekte uppe på berget.
Kjell-Göran är född1935. Lekandet bör ha pågått under åren då han ännu inte fyllt tio, så låt oss säga att han och hans kompisar såg hällristningarna någon gång under åren 1940-1945.
– Jag minns också att det var några som satt däruppe och fikade. Vi smög på dem och försökte höra vad de sa.
De sittande, som berättade roliga historier på bondska, var gamla, tyckte grabbarna som gjorde sitt bästa för att inte bli upptäckta när de hukade i skrevorna.
– Kanske var de i 20-årsåldern, gissar Kjell-Göran 70 år senare. Det var inga jag kände igen.
Nu är det förståsinte alls säkert att gänget pojkarna smög på var de som utförde själva ristandet. Kanske satt gänget på berget för att göra det som så många andra gjort både före och efter deras tid.
– Det kan ha varit några ungdomar som svärmade, förklarar Ove Åström som dock själv aldrig ägnat sig åt sådana aktiviteter på just detta berg. Och på en direkt fråga förklarar Kjell-Göran att det har han inte heller gjort.
Men ristarna, de kan ha gjort det, för Rönnlundsberget lär ha varit ett bra ställe att vara ifred på om man ville ha lite kuttrasju med den stora kärleken.
Sedan har viden andra ristningen alldeles i närheten, odaterad och med mycket större bokstäver.
"Jeppe" står det klart och tydligt.
Det kan vara så att det aldrig har funnits någon Bergsbybo med detta namn. Kanske är ristningen ett slitet skämt, en försynt blinkning till dem fattar. "Jeppe på Berget" är titeln på en komisk teaterpjäs, en klassiker som skrevs redan 1722 av dansken Ludvig Holberg. Pjäsen handlar om en karl som ofta är full och allt otrevligt han råkar ut för på grund av detta.
"Varför super Jeppe?" är ett gammalt talesätt som ofta dök upp förr när någon funderade över varför någon annan överutnyttjade alkoholhaltiga drycker.
Till sist,varfördetta myckna ordande om en hällristning som inte ens är antik, bara halvgammal och ganska ointressant för det stora flertalet.
Jo, år 2515 kommer denna hällristning (om den inte hunnit vittra bort under tiden) säkerligen att återupptäckas igen. Det kommer att bli ett fasligt rabalder i historiekretsar och arkeologerna kommer att springa knäna ur led i sin iver att komma upp på toppen.
När minnet av Holger, Ohtilia (?), Ridolfe(?), Magnhild och Signe blivit en nyhet i hela universum, kom då ihåg var ni läste om dem först. Minns då att Rönnlundsbergets topp inte är en gammal kultplats utan ett ställe där pojke mötte flicka och en blå kaffetermos i all enkelhet.
Vi smög på dem och försökte höra vad de sa.
Holger 1933. De runda fläckarna är troligen kartlav som mycket långsamt håller på att erövra hällen.
Alla namnen. Holger 1933 (eller 1938?), Ohtilia (osäkert, kan vara ett annat namn), Ridolfe (Rudolfe?), Magnhild och Signe.
Ett skämt? Jeppe på Berget. En riktig klassiker.
Ockulärbesiktning. Det är lite knepigt att tyda vissa bokstäver, tycker skribenten.