Delar av lasten. På Rönnskärsverkens museum finns föremål som bärgats från fartyget. Bland annat en blytacka och blymönja.
– Man kan verkligen kalla det en tragedi. Marginalerna var verkligen på fel sida, säger författaren Tommy Lundmark som i sin bok ”På botten av viken” skildrat händelseförloppet lördagen den femte december 1964.
Det gotländska fraktfartyget anlände till Rönnskärsverken redan på fredagen den fjärde december. Då saknades två luckor i besättningen och det var så det kom sig att Håkan Andersson, 17 år från Skelleftehamn och Fred Jonsson, 18 från Bureå mönstrade på båten.
– Håkan var en väldigt söt och busig kille. Jag tycker han var lik en ung Elvis Presley, säger Birgitta Nilsson, moster till Håkan.
Birgitta var bara sju år äldre än sin systerson och minns honom väl. Båda familjerna bodde i Skelleftehamn 1964.
– Håkans familj hade just flyttat tillbaka efter att bott några år i Adak, berättar Birgitta.
Håkan hade veckan innan olyckan pratat med en annan släkting som varit på sjön och frågat om råd. Släktingen gav Håkan rådet att inte jobba på en liten båt utan vänta tills det kom en större båt som gick ut i världen. Men Håkan valde trots det att mönstra på Grauten som trots sina 60 meter räknades som ett mindre fartyg.
– Håkan hade under sommaren 1964 arbetat på en ännu mindre båt och såg nog Grauten som ett steg upp i sjöfartskarriären, berättar Tommy Lundmark.
Egentligen skulle en kille från Sundsvall ha gått på båten men han missade bussen till Skelleftehamn med bara några sekunder.
– Håkan hade gått ut skolan och behövde ett sätt att försörja sig på. Det fanns inte så många jobb på land vid den här tiden och sjön var ett bra sätt att få arbeta och samtidigt få se världen, berättar Assar Nilsson, make till Birgitta.
På lördagen den femte december 1964 lastades Grauten med sammanlagt 810 ton blytackor och blymönja. Då var det inte speciellt dåligt väder på havet men väderleksrapporten visade att vinden skulle tillta under kvällen. Trots det ville besättningen att Grauten skulle avgå mot Oskarshamn. Andra fartyg valde att stå kvar i hamnen och vänta ut ovädret.
– Det var i början av december och besättningen ville klara av de få arbetspass som var kvar innan de skulle få ett juluppehåll. De ville inte förskjuta schemat mot att de kanske inte skulle kunna fira jul hemma, förklarar Tommy Lundmark.
En timme efter avfärden anropade fartyget via kommunikationsradion, att lasten hade förskjutit och att fartyget hade slagsida. Det rådde storm på havet och det blåste näst intill 20 meter per sekund.
– Det hela får ett väldigt fort förlopp, säger Tommy Lundmark.
Överbefälharen på Grauten beslutade att vända om tillbaka mot Skelleftehamn. Samtidigt begav sig två räddningsbåtar ut mot fartygets position.
Vid 19-tiden ropar besättningen på Grautern via radion att de ska överge fartyget och att de hoppas att hjälp var på väg.
Fartyget befann sig då mellan öarna Skötgrönnan och Gåsören. När Grautern sjönk var räddningsbåten lotskuttern endast 800 meter från platsen.
– De hittade inga spår efter fartyget eller besättningen men måste tänka på att det var mörkt och stormade på platsen, säger Tommy Lundmark.
På land har allt fler fått reda på att Grautern har problem och gav sig ut för att leta efter överlevande.
– Vid 22-tiden på kvällen gick jag ut för att titta längs kusten. Men man det var snöstorm och man såg ingenting, säger Assar Nilsson.
Först dagen efter hittades en livräddningsflotte i närheten av Skötgrönnan. I den fanns tre besättningsmän som frusit till döds. En av dem var Håkan Andersson.
– Han hade bara en tunn nylonskjorta på sig så det måste verkligen ha gått fort när de övergav båten. Men det var skönt att han hittades, säger Birgitta Nilsson.
Håkan Andersson var ensambarn och hans föräldrar tog händelsen hårt. Ingen av dem finns kvar i livet.
– Det är så länge sen nu men det klart att man tänker på det ibland. Han skulle ha varit 67 år om han levt i dag, säger Birgitta Nilsson.
Tillbaka till år 1964. Veckorna gick och den 22 december lånade Fred Jonssons pappa, en båt och åkte ut till Skötgrönnan. Där hittade han tre personer till från besättningen som tagit sig i land, men sedan dött av kölden. En av dem var Fred Jonsson.
– Det var maximal otur. De tog sig i land men kunde inte signalera till fartygen som kryssade förbi ön att de fanns där, säger Tommy Lundmark.
Våren därpå hittades ytterligare en kropp i vattnet. Sammanlagt återfanns kropparna efter sju besättningsmän. Kaptenens kropp återfanns dock aldrig.
När vädret lugnat ned sig och havet var stilla hittades också vraket. Delar av lasten bärgades och några föremål finns att beskåda på Rönnskärsverkens museum.
– Förlisningen är den värsta katastrofen som skett i Skelleftebukten under modern tid, säger Tommy Lundmark.
För Birgitta Nilsson har olyckan påverkat henne mer än bara sorg och saknad av ett syskonbarn.
– Det finns inget som kan få mig ut på vattnet om det är mörkt och stormar, säger hon.
Sparat tidningarna. Birgitta Nilsson har sparat tidningsutklipp från olycksnatten.
Flotte återfanns. I en livräddningsflotte hittades tre av besättningsmännen ihjäl frusna. En av dem var Håkan Andersson.
Genomsöktes av dykare. När vädret förbättrades lokaliserades fartyget och delar av lasten bärgades.
Fartyget. Grauten var ett gotländskt fartyg som fraktade bly från Rönnskärsverken.
Minns sin systerson Birgitta Nilsson var moster till jungman Håkan Andersson. Han var bara sjöman i fem timmar innan olyckan inträffade.
Minns tillbaka. Håkan Andersson var bara 17 år när han mönstrade på Grauten. Birgitta och Assar Nilsson har kvar en bild på honom som liten. I dag är det ingen i deras släkt som arbetar på sjön.