Ljuset. Maja Delborn, 21 år, har varit drabbad av utbrändhet i över två år, men är på väg tillbaka. Foto: Lars Eriksson.
Tänk dig in i situationen att du under hela din vakna tid bara gråter och att du inte ens orkar kliva upp ur sängen. Det är då råden från din omgivning kommer: ”Tänk positivt” – ”Ta en promenad” – ”Ryck upp dig”. Förmodligen menade de inte så illa, människorna som yttrade dessa kommentarer. Men de landade inte så bra hos Maja Delborn som då var totalt utslagen.
Det var i oktober 2014 som Majas livet förändrades.
– Jag förstod inte då vad det var, men det var verkligen en krasch.
Hon hade flyttat från Skellefteå till Stockholm där hon hade fått jobb på Fotografiska museet. En morgon vaknade hon upp med migrän. Som tur var hade hon kvällstjänstgöring den här aktuella dagen, så hon klev upp och tog sin migränmedicin för att sedan gå och lägga sig igen.
– När jag lite senare vaknade igen hade huvudvärken lindrats något, men jag började gråta och sedan grät jag all min vakna tid. Det var som att något hade öppnat sig. Inget var längre roligt och allt var hopplöst. Jag kände mig värdelös och hade ingen ork.
Trots att Maja mådde så dåligt begav hon sig till jobbet, men blev senare under kvällen tvingad att gå hem.
– Då tänkte jag att det bara var en dålig dag och att allt skulle kännas bättre nästa dag. Men det blev inte bättre dagen efter och inte dagen efter det heller. Det blev aldrig bättre och jag grät hela tiden.
Maja försökte ta tag i sin situation, men inget blev bättre. Till slut tvingades hon att ge upp livet i Stockholm och flytta hem till mamma och pappa på Morön i Skellefteå.
– De tyckte nog det var ganska skönt att jag flyttade hem, eftersom att jag mådde så dåligt. Men för mig var det jobbigt, framför allt att behöva berätta för alla att jag hade flyttat hem. Det kändes som ett misslyckande.
Maja skämdes över att hon mådde så dåligt. På ytan hade ju allt sett så bra ut, hon hade haft jobb, bostad och en framtid i huvudstaden.
Tillståndet försämrades och hon blev remitterad till psykiatrin i Skellefteå där det så småningom konstaterades att hon var utbränd.
– När jag fick diagnosen var min första reaktion glädje. Är man utbränd så måste det betyda att man verkligen hade gjort något. Jag hade presterat för mycket och hade all anledning att känna mig sjuk, därför var jag nöjd.
Glädjen varade inte länge utan snart började hon ifrågasätt sig själv.
– Är jag bara dålig? Är jag bara lat? Varför orkar jag inget? Det var frågor som jag ställde mig själv.
I dag inser hon att det inte alls handlade om att hon var lat, utan att hon faktiskt var sjuk. Efter en lång tid i mörkret började lite energi att återvända. Kreativiteten väcktes till liv.
– Först började jag måla lite och sedan brodera.
Orden och uppmaningarna som hon hade fått höra när hon insjuknade blev till små tavlor med sylvassa budskap. När hon sedan publicerade dem på Instagram kom reaktionerna. Många kände igen sig både som mottagare och avsändare av dessa små ”goda råd”. Broderandet gav Maja både energi och glädje, något hon verkligen hade saknat.
– Det var också ett sätt att ta makten över orden. Om jag broderar ”ryck upp dig” så är det jag som äger citatet.
Hon menar att det är mycket bättre att fråga hur någon mår än att ge dem meningslösa råd.
– Men om man frågar hur någon mår måste man även vara beredd på att lyssna på svaret.
I dag kan Maja se att hennes liv hänger ihop. Orsaken till att hon till slut hamnade i depression och utmattning beror på att hon alltid har värderat sig själv i vad hon presterat.
– Nu har jag har slutat att sätta upp mål om när jag ska bli frisk utan nu är målet att jag ska bli frisk, men jag vet inte hur lång tid det kommer att ta.
Maja vet att hon är inne på rätt väg, men hon vet också att det kommer bakslag.
– Då gäller det att inte bli rädd och förstå att ett bakslag inte innebär att jag hamnar på noll igen. Om jag jämför med hur det varit så är livet just nu jättebra.
Fakta
Maja Delborn
Ålder:21 år.
Bor:Prästbordet.
Familj:Sambon Edward Holm, 24 år, mamma Helena, 52 år, pappa Örjan, 51 år, samt lillebror Pelle, 17 år.
Intressen:Dans, konst, hantverk och slalom.
Gör:Sjukskriven, men arbetstränar med att gå Edelviks konstlinje ett par dagar i veckan.
Lägger upp sina tavlor på Instagram: psyksjukanochbroderi
Om jag jämför med hur det varit så är livet just nu jättebra.