Foto: Jeanette Lövgren.
Frågan är omChristina hade kunnat välja en bättre modell att öva på. Även om skulpturen råkar vara ett förstlingsverk så känns hela svenska folkets favvogubbe igen på direkten. Käppen, den karaktäristiska gesten med högerarmen och det irriterande fipplandet med glasögonen. Professor Persson gör sig även i ull.
Numera har hon tovat ihop ännu flera gubbar. Och gummor med.
– Jag gör bara på beställning, poängterar Christina som har sitt dagliga värv på Hedvigsgården, på demensavdelningen Vitsippan där hon jobbar som undersköterska.
Eftersom det ärpå detta viset så har hon inte så mycket tid för tovandet. Därhemma ska det stekas plättar, diskas, städas, bakas och skottas snö. Det är svårt att hitta några tomma hål i tidens väv. Om hon fick önska sig något riktigt orealistiskt och osannolikt så är det en sponsor med fett bankkonto. Då skulle det absolut bli fler figurer gjorda.
Torrtovning ären form av hantverk där det är väldigt lätt att sticka sig själv i fingrarna. Plåsterpaket i handväskan är ett måste.
Annat Christina alltid har med sig, vare sig hon ska hänga med dottern till badhuset eller följa med till hennes streetdanceövningar, är tovningsväskan som är full med ull. Medan andra väntande föräldrar duttar med sina telefoner så sticker Christina sin nål i en ulltott. Ju mer hon sticker, desto tätare blir den.
Det har gått åttaår sedan Christina Vesterlund gick in i väggen, blev sjukskriven och sa till sig själv att hon måste hitta på nåt. Nu! Så då hittade hon på att gå till biblioteket och låna en bok. Det blev en om tovning och så var en ny hobbykonstnär född.
Numera tar det bara åtta timmar att tillverka en ängel, men 20 att få till en skulptur så att det blir riktigt likt och stämmer överens med fotot hon brukar ha som förlaga.
– Det senaste jag gjort är ett par som är ett par i verkligheten också. Blev deras 50-årspresenter och beställdes av släktingar till dem.
Till en skulpturkan det behövas ull i åtminstone tio olika färger och det är noga med detaljerna.
– Sömmarna på jeansen måste vara med.
När det gäller detaljer har det dykt upp ett bekymmer på sista tiden. Det handlar om hudfärg. Det gäller att ullen har den rätta nyansen om det ska bli riktigt bra.
– Nu tillverkas det bara ull som har alldeles för mycket färg i sig. Jag har bara en tott kvar med rätt kulör.
Hur ska det gå? Ull med ljusare färgton, är det någon som sitter på ett hemligt lager? Här finns en som är intresserad.
Sömmarna på jeansen måste vara med.
Sitter skönt. Leif G W har slagit sig ner bland ulltottarna i Christina Vesterlunds tovningsväska. Foto: Jeanette Lövgren.