Återkommer. Farzaneh hinner inte göra klart. Snart ska hon iväg till sin engelskakurs. Foto: Jeanette Lövgren.
Sedan två år tillbakahar Studieförbundet Bilda "Sy och prata svenska" en gång i veckan. Och pratas svenska, det görs det utan avbrott. Det är minsann ingen idé att försöka med något annat. Birgit Hällgren, som leder det hela, behärskar nämligen bara ett enda språk. Det egna. Skulle någon försöka klämma till med engelska istället, för att liksom komma runt problemet "då blir det no-no-no" förklarar Birgit och ruskar pedagogiskt på huvudet.
Här samlas kvinnorfrån olika länder – för tillfället är de från Eritrea, Afghanistan, Burundi och Somalia.
– Alla pratar olika språk, så några tolkar kan vi inte ha här, förklarar Maronga Furaha som Bilda anställt för att arbeta med integration.
Att gå på språkkurs är förstås bra, men man lär sig oändligt många nya ord genom att göra olika praktiska saker. Som att sy en egen sommarjacka till exempel. Farzaneh Baranzahi från Afghanistan vet förstås hur man gör, för när hon var liten så sydde både hon och hennes mamma mycket dockkläder. Här får hon lära sig en massa nya ord för att rätt detalj ska hamna på rätt plats.
Krage – vad är det för nåt?
Manschett, blixtlås, knappnålshuvud … Lägg sedan till symaskinens alla delar och varenda träff blir en språklektion med sömnad som specialitet.
Apropå symaskiner: Än så länge finns det bara två i lokalen.
– Vi behöver två till, förklarar Birgit som satt sig ner för att hjälpa Nasra Mohammadian från Somalia med hennes blivande festklänning. Ett tunt, härligt blommigt och silkigt tyg som verkligen inte är lättarbetat.
– Tyget lever, förklarar Birgit medan Nasra går in i ett annat rum och kommer tillbaka med ett stort tygstycke.
– Det har jag fåttav mamma i Somalia. Hon skickade det med en kusin som skulle till Sverige.
Det tyget ska också förvandlas till klänning. En mjuk och skön hemmaklänning för hemmamys.
Men så är det det där med den silkiga festklänningen. När ska Nasra få användning för den?
– Vet inte.
– Kanske efter Ramadan, föreslår Maronga hjälpsamt.
Sedan påminner sigBirgit att det behövs fler trådrullar också. Vita och svarta kan man aldrig få för många av. Kan användas till det mesta.
– Vi behöver fler tyger som man kan sy kläder av också. De tyger vi har, de har vi fått till skänks av olika människor.
Nu är Birgit ingen utbildad syfröken, men hon har sytt sina egna kläder i alla tider. Så typiskt svenska plagg, de begriper hon sig på utan några som helst problem.
Men när kursdeltagarnavisar vad de vill sy åt sig själva och sina barn, då kan det bli lite knepigt, för det är inte alltid så lätt att begripa hur en traditionell klänning från Somalia eller Afghanistan är konstruerad.
Tillsammans får de titta, diskutera och hitta på lösningar. Och skulle det behövas någon gång så kan Birgit rita upp ett och annat mönster också.
Tja, det är väl vadman kan säga om denna sykurs för tillfället ... Men javisst ja. Det är ju på gång att starta en sykurs i Lövånger också.
– Så fort vi har fått tag i en symaskin så börjar vi, förklarar Maronga vars fantasi när det gäller att dra igång olika aktiviteter för flyktingar och asylsökande är ostoppbar.
Själv tänker hon lära sig att åka skridskor. Fattar bara inte hur hon ska bära sig åt för att ta sig ut på isen helskinnad.
– Jag får väl sätta fast kuddar runt hela kroppen.
Vi behöver två till.
Tygskatt. Många har skänkt material till kursen. Foto: Jeanette Lövgren.
Maskinkunskap. Här sitter trådrullen och här löper tråden, förklarar Birgit för Nasra. Foto: Jeanette Lövgren.
Traditionellt. Maronga Furaha visar hur ett tyg ska svepas runt kroppen för att få till en typiskt burundisk klänning att ha på bröllop. Foto: Jeanette Lövgren.
Tyget från mamma. Nasra Mohammadian ska sy en hemmaklänning. Foto: Jeanette Lövgren.
Sommarfin. Farzaneh Baranzahi får tips av Birgit Hällgren så att den nya jackan sitter perfekt. Foto: Jeanette Lövgren.