Foto: Roine Sandlén.
Det måste inte det,insåg en dag Tomas Marklund, vilket han förklarade för sina gamla kompisar.
– Vi kan också ha en läsecirkel. En egen. För bara män.
Att välja bok var inte svårt för precis nu pågår "Skelleftebygden läser 2015" och årets bok är "Tjärdalen" av Sara Lidman. Att tre cirkelmedlemmar, Harald Larsen, Tomas Marklund och Enar Nordvik själva är aktiva i Sara Lidmansällskapet gjorde valet ännu enklare.
De sju beslöt att dela upp boken i tre delar och att träffas tre gånger.
Först på den sista träffen är cirkeln fulltalig. Det är ofta så med läsecirklar. Minst en är alltid någon annanstans, till exempel på Kuba. Per Lindbäck var på öarna så länge att han inte ens hann läsa boken och nu vill han verkligen veta vad de andra tycker.
Ja, vad tycker de omSaras verk som blev en sådan dundersuccé när den gavs ut för 62 år sedan?
Tomas Marklund avslöjar att han har haft lite problem att ta sig igenom Jernbanesviten. Och Enar Nordvik är riktigt frispråkig:
– Jag hade tidigare lite svårt för Sara. Det är något med språket. Det är avbrutna meningar och mer som folk tänker.
– Jag kände att jag behövde hjälp med henne, tillägger Christer Larsson.
Det är det som är det fiffiga med läsecirklar där alla läser samma bok. Det är inte bara det att deltagarna bidrar med sina egna, högst personliga synvinklar på innehållet. Cirkeln tvingar en också att läsa författare och genrer man inte skulle våga nudda vid med bibliotekslånekortet en gång. Att kliva utanför den egna komfortzonen på det viset kan vara jobbigt och upplyftande på en och samma gång.
Men hur är det nu… Blir det någon skillnad om det bara är karlar i en läsecirkel?
Nu är det inga cirkelkvinnor här som kan svara på den frågan. Men de sju är själva rätt övertygade om att de intresserar sig för/hakar upp sig på delvis andra saker. Som bokens samtalston, alla gliringar och allt smågnabbande. Det är något de känner igen från det egna livet "oss karlar emellan". Och så har de fått anledning att fundera över manligt och kvinnligt i de västerbottniska byarna på 1930-talet. Att det var som det var och att det inte var något problem med det. Karlarna gjorde sitt och kvinnorna sitt och alla hade de fullt upp att få livet att gå runt, mat på bordet och kläder på kroppen.
De tillåter sig tilloch med att ha synpunkter på de genusfärgade glasögon som vissa litteraturvetare tagit på sig innan de satt igång att tolka, läsa mellan raderna och söka dolda budskap i Saras text.
– Ta bara det här med verktyg och jordbruksredskap, preciserar Hans Marklund. Ingenting fick ligga slängt på marken där det kunde bli smutsigt och rostigt.
En av karlarna i boken kör ner sitt potatisgräv i backen så att det står med skaftet rakt upp innan han går in för att äta. För den som vet något om jordbruksarbete i gamla tider, och hur rädda folk var om sina fattiga ägodelar på 30-talet, så är mannens handlande en ren självklarhet.
Ett potatisgräv som står är ingen fallossymbol. Det är de sju överens om.
Årets bok. "Tjärdalen" kom 1953 och blev genast en dundersuccé. Foto: Roine Sandlén.
Enklare nu. Att diskutera med andra gör boken lättare att både läsa och begripa, tycker Christer Larsson. Foto: Roine Sandlén.
En moralfråga. "Tjärdalen" handlar om hur vi behandlar våra medmänniskor. Ett ämne som är lika aktuellt i vår egen tid, anser Harald Larsen. Foto: Roine Sandlén.
Avslöjanden. – Berätta något om dig själv som ingen annan vet, uppmanade Tomas Marklund de övriga på första mötet. Foto: Roine Sandlén.
Lugn och ro. Cirkeln har sina sammankomster på Hans Marklunds kvällstomma arbetsplats - Stadsmissionen. Foto: Roine Sandlén.
Högläsning. Enar Nordvik citerar direkt ut boken, Gösta Marklund hör på. Foto: Roine Sandlén.
Läser laget runt. Från vänster, i den ljusa skjortan: Tomas Marklund, Per Lindbäck, Gösta Marklund, Enar Nordvik, Harald Larsen, Hans Marklund och Christer Larsson. Foto: Roine Sandlén.