Kanadensisk teve löste gåtan: Hittade Lisa Rhodins familj

De är inte fyra.

De är inte ens sex.

De är i själva verket åtta syskon.

Det fick Lisa veta i juni när hon besökte Colombia och för första gången fick träffa sin ursprungliga familj.

I Sverige heterteveprogrammet Spårlöst och sänds på TV4. I Kanada heter programserien Deuxiéme Chance – Andra chansen. Upplägget är detsamma; människor får hjälp att spåra personer som de tappat kontakten med.

– Ända sedan jag gick i nian har jag funderat på att ta reda på mer. Jag tänkte ännu mer på det när jag själv fick barn, men det blev aldrig av.

Spårlöst var förstås en möjlighet och visst kände hon sig frestad att söka dit, men nu slapp hon, tack vare brodern i Kanada som tog tag i saken och anmälde sig själv till Deuxiéme Chances programmakare.

Historien om sökandetefter ursprungsfamiljen i Colombia började faktiskt ännu tidigare, för sex år sedan, tack vare den 18-åriga lillasystern i Norge.

– Hennes adoptivmamma kontaktade oss andra som blivit adopterade. Det finns en syster i Holland också.

Fyra syskon adopterades alltså bort till andra länder, en femte fick adoptivföräldrar i Colombia. Det fick Lisa höra sedan hon och de två systrarna från Europa landat på flygplatsen i huvudstaden Bogotá. För första gången fick de träffa varandra samtidigt och för första gången fick de träffa sin mamma.

– Tevebolaget hade ordnat precis allting, inklusive resan. Vi möttes på en hotellterrass. Alla var förberedda på vad som skulle hända och mamma hade fått psykologhjälp innan.

Det enda de fyra syskonen visste om sin mor var sådant som den norska mamman fått reda på vid adoptionen.

– Vi hade ett personnummer, ett namn och en kopia av ett gammalt passfoto, men ingen adress.

Det var förståsen otroligt häftig upplevelse att äntligen få träffa alla. Roligt och nervöst på samma gång. Samtidigt var det en chock och en omvälvande upplevelse som Lisa inte har hunnit smälta ännu.

Hon fick veta att det faktiskt finns ett kort, ett enda, av henne själv och mamman.

– Jag föddes på ett sjukhus. När barnen som skulle adopteras bort hade fötts ville hon inte se dem och inte hålla i dem heller. Av någon anledning togs det ändå en bild på mig och mamma. Hon berättade att hon hade hittat kortet innan vi skulle komma, men jag fick aldrig se det. Det hände så mycket under de där dagarna så det glömdes bort.

Orsaken till attså många som fem av åtta barn adopterades bort var fattigdom.

– När jag föddes bodde hon på gatan.

Mamman fick barn med tre olika män. Mannen som var Lisas biologiska pappa är numera död. En av de andra männen är far till fyra av barnen och levde ihop med mamman i tio år.

– En syster är funktionshindrad och henne lämnade hon inte ifrån sig.

Av de åtta syskonen bor de tre äldsta i Colombia. Mamman och en syster försörjer sig genom att sälja kaffe och andra drycker från ett gatustånd i Bogotá.

– Vi fick se hur vår mamma bor. Det är en dörr och bakom den finns ett svart källarhål. Det finns ingen el, inget ljus och inget vatten.

De första dagarnahade teveteamet ordnat med tolkar, men allra sista dagen fick familjen klara sig själv. Visserligen har Lisa läst spanska i skolan, förstår och pratar litegrand, men de kunskaperna räckte inte långt när syskonen skulle klara sig på egen hand.

– Det fick bli kroppsspråk och Google Translate istället.

På grund av jobbet härhemma så kunde inte Lisa stanna i Colombia mer än tre dagar och hann därför inte se särskilt mycket av landet. En sak hann hon i alla fall upptäcka redan på flygplatsen: Det är verkligen i Colombia hon har sitt ursprung. Det syns på människorna.

– Alla är korta och mörka, precis som jag.

I väntan på attprogrammet ska sändas i kanadensisk teve så fortsätter Lisa att bearbeta upplevelsen. Redan nu funderar hon på att återvända till Colombia för att se mer av landet som hon inte har några egna minnen ifrån.

– Jag var tre månader när jag kom till Sverige och vi landade på Arlanda. På den tiden var det oroligt i Colombia så mina

föräldrar, Karin och Bertil, kunde inte flyga dit själva. Istället fanns en svensk kvinna som tog hand om mig under hela resan. Vi brukar säga att jag kom med storken och jag har fortfarande kontakt med henne.

Lisas biologiskamamma är 58 år och kan varken läsa eller skriva. Istället har Lisa numera kontakt med en av sina nyfunna systrar i Colombia via Facebook.

Detta är också en sak som tål att tänkas på. Hur ska hon och de övriga som adopterats bort ställa sig till ursprungsfamiljen som de aldrig har levt tillsammans med. Hur mycket kontakt vill de egentligen ha i fortsättningen?

Lisas egna föräldrar finns ju här, på Sunnanå, och så har hon sin storebror, även han adopterad från Colombia. Sedan är det den egna familjen förstås, sambon och de båda sönerna.

Det är dessa människor som är hennes värld. Som står henne allra närmast.

– Samtidigt känns det som en lättnad att detta äntligen blev gjort. Alla, hela min familj, har stöttat mig för att genomföra det här. Tevebolaget har också tagit väl hand om oss allihop. Vårt mående har varit prio ett. Vi syskon har blivit erbjudna att få tala med psykolog även efter att inspelningarna är gjorda. Själv har jag avstått från det. Däremot har jag berättat om allt det här för kompisar och kollegor massor av gånger.

Vi hade ett personnummer, ett namn och en kopia av ett gammalt passfoto, men ingen adress.