Sedan Fall in´t-projektetdrog i igång i oktober i fjol så har den som står längst fram, ledaren Leif Johannesson, noterat en klar förbättring hos kursdeltagarna. Ja, den är till och med hundraprocentig, så bra har de blivit.
- Första gången orkade de bara med fem upprepningar av en rörelse. Nu är vi uppe i 60. I början var jag tvungen att stå bakom dem och hålla i, nu klarar de sig själva.
Därmed är det fastslaget en gång för alla: Specialanpassad träning för 65-åringar och äldre har en utomordentligt god inverkan på balans och styrka. Faktiskt så bra att de nu, när pionjärerna är inne på fortsättningskursen, kan gå i en åtta runt två stolar med en mugg vatten i handen utan att spilla ut en enda droppe. Om de inte går för fort förstås.
Så är det faktisktnumera. Ibland får Leif säga åt Gunnel Olofsson, Eric Sandström, Elmer Johansson och alla de andra att sakta ner lite.
Fast ibland är det förstås tvärtom också.
- Vi hinner ju inte ner med ändan, flämtar Gunnel under övningen där de ska resa sig upp och sätta sig ner på en stol utan att ta hjälp av armarna.
Upp och ner, ner och upp studsar åtta spänstiga ändalyktor och nästan i takt dessutom.
- Nu kör vi fem upprepningar, hojtar Leif på sin trivsamma göteborgska.
- Tio upprepningar till. Snabbt nu!
En som verkligen är helnöjd över utfallet av detta projekt, som består av en nybörjarkurs och en fortsättningskurs, det är sjukgymnasten Marianne Degerman som jobbar hos Skellefteå kommun.
- Det handlar om fallförebyggande arbete.
De som deltarska alltså bli så vältränade att de slipper ramla.
Projektet är ett samarbete mellan kommunen och Jörns badhus och det innehåller inte bara regelbunden träning en gång i veckan plus träning på egen hand. Det har gjorts, och görs, tester också.
- Vi testade deltagarna innan projektet drog igång. Sedan testades de efter sex veckor och sedan efter tolv.
Deltagarna har också fått föra träningsdagbok där de antecknat allt de gjort som är av träningskaraktär; från promenader till snöskottning.
Resultatet av all denna fysiska aktivitet, både på badhuset och hemmavid (två gånger i veckan ska var och en genomföra träningsprogrammet på egen hand) är vetenskapligt mätbar. Alla deltagarna har blivit så mycket bättre under nybörjarkursens tolv veckor. Det har Marianne Degerman kunnat konstatera.
Det 40-tal personersom numera ingår i projektet kan alltså räkna med goda resultat bara de fortsätter att ligga i, är idoga och inte slutar.
- Man blir bra på det man tränar på, men träning är en färskvara, poängterar Marianne.
Att träna när man blir äldre handlar inte så mycket om att få snygga muskler (även om det också är trevligt förstås) utan om att ha en kropp som fungerar som den ska och gör det man vill att den ska göra. Vill man att den ska behålla sina funktioner; till exempel kunna resa sig ur tevefåtöljen på egen hand, då krävs det övningar som är speciellt utformade för just detta.
Annat som gåratt träna upp är reflexer.
Med stigande ålder har de en tendens att försvinna; de där sakerna man gör utan att man tänker på det. Som det där med att sätta ut ett ben när man råkar halka till på en lömsk isfläck på trottoaren.
En yngre personsom är på väg att ramla sätter automatiskt ut ena benet för att staga upp kroppen och slipper förhoppningsvis falla omkull. En äldre person behöver träna för att behålla den förmågan.
De båda grupper som är inne på fortsättningskursen numera, de får göra just detta. Övningen går ut på att de nästan ska falla, men innan de nästan har gjort det så ska stödbenet ut. Framåt, åt sidan eller bakåt för att återfå balansen.
Övningen kallas utfallssteg och Leif visar med liv och lust hur det ska gå till.
Deltagarna härmar så gott de kan och utifrån vars och ens förmåga.
Det här är förstås väldigt seriöst. Men det är väldigt roligt också. Hela grejen är kul, helt enkelt.
Fall in´t på tisdagarnaär det tillfälle då Leif Johannessons göteborgshumor möter seniorernas Jörnsbondska. På så vis skapas en toppenstämning som bara kan leda till en enda sak; att folk bara vill fortsätta.
Direkt efter att fall in´t-övningarna är avklarade, efter cirka 40 minuter, så drar ett gäng direkt iväg till vattengympan och på ett gåband ute i entrén, där traskar Ingrid Åhlund på i jämn och stadig takt. 20 minuter ska hon hålla på.
Detta är också något som gläder Marianne Degermans sjukgymnasthjärta: Att flera deltagare har börjat med andra typer av träning också, som att gå på gym.
När träning bliviten vana, då fortsätter man. Samtidigt är det ett sätt att umgås, för var träffar folk folk i Jörn?
På badhuset såklart.