Peter är född i Byske, men uppvuxen på Alhem i Skellefteå. Idag har han hunnit fylla 40 år, bor i Sundbyberg och är sambo med Matilda och har två barn.
Dagen då olyckan hände, började som en helt vanlig dag.
– Jag hade skaffat ny lägenhet, nyss renoverat klart min Mustang, hade ett bra jobb. Alla bitar i livet hade ramlat på plats, säger Peter.
Just denna fredag var han bjuden på fest, men var tveksam om han skulle åka eftersom han skulle jobba på lördagen. Men efter lite tvekan så tog han sin Mustang, plockade upp några vänner och åkte på festen.
– När jag var på väg kom jag på att jag glömt mina badbrallor, så jag vände och hämtade dem.
Kvällen bjöd på sol, grillning, öl och gitarr. Vid midnatt skulle Peter och två vänner bada.
– Jag sprang på bryggan, gjorde en bedömning att det skulle gå att dyka. Min upplevelse var att jag hoppade i, gled i vattnet och att kroppen var helt avstängd.
Han kände att han låg på botten, han tror att han lyckades vända på sig och att få näsan över vattenytan.
– Tanken som flög igenom min hjärna var ”Här kommer jag att dö, kommer att drunkna”.
För Peter kändes det som en evighet, när han låg i vattnet. Men hans vänner fick upp honom snabbt. Det blev en snabb ambulansfärd till sjukhuset, sen helikopter till Uppsala. Han har lösryckta minnesbilder av vad som hände.
Det var först efter tre till fyra veckor efter olyckan han verkligen förstod allvaret med olyckan. Då kom ilskan, besvikelsen och förtvivlan.
– ”Ska livet ta slut nu, blev det bara det här”, tänkte jag när jag låg på kvällarna på sjukhuset.
Första tiden behövde han hjälp med allt, han kunde inte ens lyfta en gaffel.
– Men jag hade så mycket positiv energi runt om mig, från familjen, vänner och kompisar, så det fanns helt enkelt inte tid för mig att gräva ner mig.
Hans första målsättning var att komma ifrån sjukhuset. En avgörande punkt var när han kom i kontakt med RG Aktiv Rehab.
– Fick en otrolig inspiration av att se att jag faktiskt kan köra bil även om jag är förlamad, sög in de nya intrycken som en svamp.
Att han hamnade i Stockholm, var att han fick en chans att hyra en lägenhet på Söder av en vän, när han läste personalvetarprogrammet.
Han började jobba som verksamhetschef på RG Aktiv Rehab, där han har varit fram till våren 2015. Nu jobbar han som verksamhetsutvecklare på God Assistans.
– Det som hänt mig var mitt eget fel, har ingen att skylla på. Jag ljuger om jag säger att det här inte spelar någon roll, men så länge vardagen fungerar är det bra. Och det finns mycket positivt i spåren av det som hände. Jag trivs väldigt bra med mitt liv, har en underbar sambo och två fantastiska barn, avslutar han.