Elefanten Sam. Tryckt barnbonad som finns i olika färgställningar. Tillverkad i Danmark. Designer okänd. Foto: Jeanette Lövgren.
Efter att ha knackatpå det röda parhusets ena ytterdörr är det tyst ett par minuter. Så skyndar en bortflyende skugga förbi innanför dörrens glasruta. Sedan blir det stilla igen tills Maja, iförd härligt stormönstrad Marimekkoklänning, öppnar dörren. Förklarar lätt flämtande att hon strukit en Almedahlsduk i sista minuten.
Duken, ritad av Toni Hermansson, har olika gröna nyanser och en jätteblomma i mitten. Så underbart 70-tal. Nu ligger den på det runda köksbordet och färgsprudlar ikapp med burkarna och brödskrinen i fönstret.
– Det är Ira-burkar från Danmark. Det rosa brödskrinet är väldigt svårt att få tag på.
När det gäller burkar, vaser, småsaker och inredningsdetaljer, då är det spralligt festliga 70-talet som dominerar. När det kommer till möblerna i huset så är det 50- och 60-talet som levererat det mesta och mycket är förstås i varmt brunglänsande teak. Till exempel radiogrammofonen vars inre numera härbärgerar en ny skivspelare.
Maja, född 1980,älskade 70-talets mönster och färger redan som liten flicka hemma i Åbyn, Byske. Sedan gick åren, hon fyllde 20 år och gick på sin första auktion.
– Då köpte jag mitt allra första Rörstrandsporslin, en kartong med några fat i mönstret Blå Eld.
Ändå var det inte då samlandet började. I själva verket dröjde det åtskilliga år, tills dottern föddes för fyra år sedan, innan fyndletandet tog fart på allvar.
– Under barnledigheten gick jag på loppisar och kollade in olika grupper på Facebook.
Det var så det började och sedan har det bara fortsatt och i dagsläget är det stora skåpet med alla tygerna proppat och varje hög är noga färgstämd; blått för sig, rött för sig, grönt för sig ... I en hög ligger tygerna med trycket John Blund, känd docka från teve, och Dunderklumpen, lika känd tecknad filmfigur: Nostalgiska rysningar rinner som vatten längs ryggraden.
Samlingen med 70-talskeramik och de färgsprakande P-O Strömvaserna från Alsterfors glasbruk har äntligen fått varsitt modernt och stilrent vitrinskåp att stå och glänsa i, både dammfritt och säkert.
Stig Lindbergsdesign fortsätter att vara glödhett för en mängd samlare. Skulle Maja Dahlquist en vacker och helt fantastisk dag råka dra upp ett felfritt exemplar av Livets Träd eller någon annan tryckt LIndbergbonad ur en fyndlåda på någon loppis, då skulle hon inte bli glad. Hon skulle bli överlycklig.
Frågan är bara om det blir ett fynd i betydelsen lågt pris.
Knappast.
– Folk som säljer på loppisar och på nätet numera är ofta medvetna om vad sakerna är värda.
Maja själv är inget undantag. Hon har priskoll, säljer en hel del på Tradera och det som packas och skickas iväg är ofta sådant som hon köpte under sina första samlarår.
Vad gäller 50- och60-talets teakmöbler så är det nog få som inte märkt att priserna har stigit ganska rejält på senare år. Fast nu har kanske teakhaussen ändå nått sin kulmen.
– Det är en känsla jag har och det gäller just här. Marknaden är mättad, intresset är inte lika stort längre.
Men visst går det att fynda. Maja pekar på ett par blombord i typisk 50-talsstil.
– Jag köpte tre stycken i somras. Två av dem fick jag för 150 kronor styck.
Apropå Stig Lindberg så har hon några tallrikar hon fått av pappa.
– Han jobbade på Boro och företaget specialbeställde tallrikarna från Gustavsberg, det står på baksidan på dem.
Hemma hos Majalyser både 60- och 70-talet besökaren i ögonen. Taklampan i vardagsrummet ser vid en första anblick ut att vara en klassisk bullig så kallad spånlampa. Vid en snabb undersökning visar det sig dock att de tunna gulorangea lamellerna inte är av trä.
– Det är plast. Vi hittade lampan på Hejloppisen i Jörn.
På väggen hänger ett tryck, en rad barstjärtade damer av konstnären Lars Norrman. I ena hörnet står det "Flickorna går i ringen. Multitryck för Ikea 1972".
– Det är pappa som har gjort ramen.
Vad tygsamlingenbeträffar så är det somliga bitar hon aldrig någonsin kommer att förmå sig att sätta saxen i. Det är de alldeles för fina och sällsynta för. Annat, påslakanen till exempel, kan hon gladeligen tänka sig att sy kläder av, både till sig själv och till barnen. Maja har redan samlat på sig ett antal Vi-mönster.
Tygerna som hon är så rädd om, de kommer på sin höjd att få hänga på väggen som rumssmycken. En sydd kanal däruppe, en sydd kanal därnere, in med ett par smala träribbor som sträcker ut och tynger ner och tyget förvandlas till en tavla som är både lätt att hänga och lätt att byta ut.
Jag köpte tre stycken i somras. Två av dem fick jag för 150 kronor styck.
Tre decennier. Maja Dahlquists samlarintresse genomsyrar hela hemmet. Foto: Jeanette Lövgren.