Foträtt. Strumpor förstås, och så tofflorna som både kan ha öppen och stängd mun tack vare blixtlåsen. Foto: Thea Holmqvist.
Sedan går honut i köket och brygger te i sin ko-tekanna, plockar fram favorit-ko-temuggen och sätter i kontakten till ko-smörgåsjärnet för nu är hon riktigt sugen på en toast med smält ko-ost i mitten.
Kanske, om hon är riktigt hungrig, ställer hon sin ko-stekpanna på spisen och steker ett koskalleformat ägg.
Det senare är förstås lite tveksamt för det är ganska svårt att vända det som ska stekas. Det blir så många detaljer på ägget, horn och öron, som kan gå av under själva hanteringen.
Jomenvisst, så här skulle det kunna vara om hon verkligen gick in för att använda alla grejerna samtidigt. Fast det gör hon förstås inte. Inte jämt och ständigt.
– Visst har jag använt stekpannan några gånger och salt- och pepparströarna använder vi alltid, försäkrar Carolina.
Hennes kompromisslösakoförälskelse startade för många år sedan när hon som tioåring följde med pappa till Kolmårdens djurpark.
Bland alla fantastiska djur så fanns det också en helt vanlig och betande ko.
Flickan, som var Carolina, som vuxit upp mitt emot skolan i Jörn och som dittills haft ett ickeexisterande förhållande till alla slags kossor, blev helt betagen av de snälla bruna ögonen, det sävliga tuggandet och den moderliga värmen som varje välnärd ko utstrålar mot alla som är snälla mot den. Carolina blev fast utanför hagen. Stod bara och tittade.
– Pappa förstod ingenting. Här hade vi åkt hela vägen till Kolmården för att titta på delfiner och annat kul och så var jag bara intresserad av kon. Sedan började jag leta efter kor på loppisar och mamma hjälpte till att söka på nätet.
Numera är Carolinasambo med Peter Strandberg och tillsammans lever de i ett nötkreatursinspirerat hem. Ta bara badrummet i bostadsrättslägenheten som de flyttade till i våras.
Där ville Carolina ha mer ladugårdskänsla. Ett ko-duschdraperi inköptes på nätet, värre var det med toastolen och tvättmaskinen i tråkigt helvitt.
Så drog hon sig till minnes hur det var i hennes allra första lägenhet när hon pluggade på Baldergymnasiet.
– Då gjorde jag om kylen till en ko.
Det hon gjorde var att klippa till lämpliga bitar av självhäftande dekorplast.
– Jag sa till Peter hur jag ville ha det i badrummet och då klippte han till bitarna.
När Carolina ska på fest plockar hon fram sin kohandväska och när det bjudas på plockmat har hon en praktisk uppsättning koätpinnar som hon fått av en kompis.
– Kompisen tyckte att de var fula, men jag tycker att de är fina.
Det som slår betraktarenav alla dessa koformade föremål är hur homogena de är i färgsättningen. Det är svart och vitt genomgående.
De på levande djur så vanliga bruna nyanserna lyser i princip med sin frånvaro. Utom i ett enda fall - korsstygnstavlan som Carolina broderade i syslöjden på högstadiet.
"Svart och vitt är alltid trendigt" står det på ett gratulationskort med komotiv som hon aldrig kommer att skicka till någon. Självklart inte.
Hon är en samlande ko-fångare med ko-ll. Det enda som kan tänkas lämna huset är dammsamlande dubbletter.
– Det brukar inte finnas särskilt många kor på loppisarna, men de som finns dem får jag garanterat syn på, försäkrar Carolina och klappar sin största mjukisko, Rosen.
– Rosen får alltid vara med i sängen. När sambon är borta kramar jag kon istället, erkänner Carolina som inför Norrans besök samlat ihop sin kosamling på köksbordet, på soffbordet och i soffan. Allt finns här utom …
– …tofflorna!
Svansen svänger käcktbakpå onepiecen när Carolina kilar ut i hallen och börjar leta i hallbyrån. Kommer tillbaka med ett par kreatursformade tofflor i handen.
– Titta, de kan gapa också, säger hon och börjar dra i ett blixtlås framme vid tån.
Sedan kan man förstås fråga sig om alla nötkreatursliknande föremål i tyg och porslin och plast verkligen är kor i ordets bokstavliga bemärkelse.
Långtifrån alla figurer har ett juver med spenar (som mjölken kommer ur, om ni inte visste det) hängande under magen.
Därmed blir könsbestämningen lite knepig, så några är kanske tjurar ändå. Fast de ser jättesnälla ut de med.
Det brukar inte finnas särskilt många kor på loppisarna, men de som finns dem får jag garanterat syn på.
Enda bruna. Carolinas korsstygnsko omges av bland annat necessär, tandborstfodral, plåtburk och dörrstoppar. Foto: Thea Holmqvist.
Mesta möjliga mys. Carolina i sin onepiece tillsammans med favoritkramkon Rosen. Foto: Thea Holmqvist.
Kor-rekt duschande. Badrum med exklusiv ladugårdspiff. Foto: Thea Holmqvist.
Älskade onepiece. Overall med huva i koutförande. Fick den av sambon i julklapp. Foto: Thea Holmqvist.
Det är ju hon! Carolina Malmquist tvekar inte att ge järnet när det gäller kor. Foto: Thea Holmqvist.