Helena Moen tar tillvara allt från djuren. Därför har hon lärt sig att spinna ull och garva skinn. Foto: Ulf Johansson.
Det är bråda dagar nu för den som vill ha självhushåll. Grönsaker ska skördas och älgköttet är på väg in. Sedan finns burkar och påsar med mat att leva på under vintern.
Paret Moen håller sig med potatis, vissa grönsaker, kött och fisk för hela året. När det gäller bär och frukt görs mer än de behöver, så en del säljs.
Men de är inte helt självhushållande.
– Nej, vi har ingen ko, så mjölkprodukter köper vi, liksom mjöl, gryn och en del annat, säger Helena.
Hon tycker att självhushållning är en trend. Kanske för att det är retro. När mormors saker är moderna kan hennes sätt att leva bli det. Börjar man baka småkakor kan man också kan göra sitt äppelmos.
– Men trenden har nog mer att göra med att vi vill veta vad vi äter, säger hon. Giftfritt och närodlat.
Helena är uppväxt på en gård i Grimsmark utanför Ånäset. Föräldrarna var inte bönder, men familjen levde efter mottot att man ska ta tillvara och inget får förfaras.
– Det har jag givetvis burit med mig.
Helena och Marcus bodde tidigare i lägenhet i Umeå. Helena odlade på balkongen och var ingen slit-och-släng-människa, men levde i övrigt mest som alla andra. Hon hade dock fått allt större tvivel inför att äta kött. Hela livsmedelsindustrin kändes osmaklig.
Så läste hon en bok om självhushållning och kände att det var hennes lösning.
Paret letade en passande gård på landet, och hittade en i Ljusvattnet, där de bott sedan 2010.
– Jag for direkt ut i det gamla potatislandet med en påse fröer. Men jag kunde inte så mycket om odling och det blev inte mycket skörd det året.
Sedan dess har ett nytt stort trädgårdsland anlagts med bättre läge. När de gifte sig fick de presentkort på en handelsträdgård som omvandlades till äppelträd och vinbärsbuskar. En nyhet för i år är växthuset.
Vid Norrans besök rensar Marcus deras första skörd av svarta vinbär. Den ska bli likör.
– Man lär sig hela tiden, säger Helena. Jag har letat mycket information på nätet och i böcker. Sedan är det bara att prova sig fram.
Gården har också utökats med djur. Får, hönor, kalkoner och kaniner ger tillsammans med fisk och älgkött ett förråd av kött för hela året.
Att självhushålla ger inte billigare mat. Tvärtom, anser paret. Pengar de lägger ner på mat till djuren är mer än värdet på ägg och kött. Sylt och saft blir också dyrare än att köpa färdigt.
– Förr i tiden var man ju delvis självhushållande för att det var billigare än köpes. Nu är det tvärtom.
Men livsstilen de valt är inte för att spara.
– Det ger oss mat som vi vill äta.
Självhushållningen innebär också mycket jobb. Det mesta görs av Helena eftersom hon arbetar deltid.
Hon står vid spis eller arbetsbänk och gör vid 33 års ålder samma saker som mormor och farmor gjorde. Men hon tycker inte att hennes livsval är ett steg bakåt i utvecklingen.
– Det här livet är ju inget tvång, det är en stor skillnad mot förr. Vi tar också bara valda delar, och lever i övrigt som folk gör mest.
Marcus växte upp i Skellefteå och hade ingen ta-tillvara-bakgrund. Han säger att han inte skulle leva så här om han bodde ensam, men håller med om fördelarna. Han hjälper till det han hinner.
– Jag är stolt över allt du hinner med och allt du kan, säger han till sin fru.
Man far illa av att se bär eller äpplen förfaras.
Det är första året Helena testar potatislök som är en gammal svensk sort. Den ger en hel "näve" med lökar. Den här är dock inte fullväxt ännu. Foto: Ulf Johansson.
Så här mysigt har man det i familjen Moens lantkök. Foto: Ulf Johansson.
Busken planterades i fjol och nu rensar Marcus Moen den första skörden av svarta vinbär. Foto: Ulf Johansson.
Helena plockar in lite potatis. I förgrunden syns pepparrotens höga blast. Foto: Ulf Johansson.
Helena fick fallfrukt av grannen. Nu ska hon göra saft av äpplena. Foto: Ulf Johansson.
Gården saknar ladugård, och därför finns bara måttligt med djur hos Helena och Marcus Moen. Här kalkonerna. Foto: Ulf Johansson.