Nytt. Fiberduk. Måste testas. Yngsta dottern Sally är mest intresserad av maskarna. Foto: Annika Eriksson.
Det var den 14 aprilsom Norran berättade om Annas odlarmöda. Då var purjolökarna inte mer än små groddar som just trängt upp ur såjorden därhemma.
Nu växer de på hög, bokstavligt talat, för det är det som är Annas metod.
– Högarna är komposter. Känn, jorden alldeles varm här.
I de små kullarna finns allt möjligt organiskt som gräsklipp, löv, gödsel, (o)grästuvor, ris, grenar, tidningspapper och till och med en gammal ullmatta. Lades på toppen redan ifjol och har nu brutits ner så pass mycket att den blivit alldeles skör.
För den som barakänner det minsta lilla sug efter att skaffa en egen kolonilott att odla på så är Anna Bauer den perfekta coachen att ta ett snack med. En mer entusiastisk kolonist är svårt att föreställa sig.
– Det var min kompis Lina som drog hit mig och sedan har jag dragit hit dem där borta, berättar Anna som i nästa sekund får ta emot några blomkålsplantor av Lina som heter Lindén i efternamn.
Det är så kolonister gör. De byter plantor med varandra. Fröer också. Rötter med.
– Vi fick en fröpåse som vi inte vet vad det är i, men vi har sått fröna här, förklarar Anna och lyfter på en flik av årets stora nyhet: Fiberduken. Visserligen har hon hunnit in på sin tredje odlarsäsong, men fiberduk har hon aldrig provat förut. Ska bli spännande att se hur den funkar.
De anonyma fröna,som kommer från en påse med iransk text på, har såtts mycket tätt för att slippa ogräs. Vad dessa frön utvecklas till, det får bli en överraskning. Detsamma gäller för så-tätt-metoden. Det är i alla fall på det viset somliga grannkolonister gör på sina lotter.
Det är inte bara växter som sprids från grönsaksland till grönsaksland. Det är idéer också. Som Annas högar till exempel. De är inte bara fullmatade med näring. När kompost bryts ner utvecklas värme. Det tycker squashen om. Fjolårets blev riktigt stora.
Återstår att se hur det blir i år. Återstår också att se hur allt som har planterats klarar av sin våta start ute i det fria.
– Det var väldigt blött när vi började sätta.
Ett är i alla fall säkert;rabarbern har inga problem med ruskigt försommarväder. Frodigt gröna och granna vajar bladen i den hårda blåsten som förhoppningsvis ska få lerjorden att torka upp.
Och så är det en viktig sak som blivande kolonister med lerjord måste tänka på, förklarar Anna.
– Om man trampar på lerjord, speciellt när den är blöt eller fuktig, så blir den lätt alltför kompakt för växternas rötter. De behöver ju luft så det är bäst att tänka sig för så att man inte i onödan sätter fötterna direkt på odlingsbädden. Med till exempel en planka mellan fot och bädd kan man fördela trycket jämnare.
Gräsmatta för två. Lina Lindén och Anna Bauer har två lotter var. Den tredje delar de på. På den ska det fikas, lekas och slappas mellan varven. Foto: Annika Eriksson.
Varmt och skönt. Högarna är en bra växtplats för sådant som vill ha mycket näring och ljus och de nyttiga småkrypen trivs också. Foto: Annika Eriksson.
Växtkraft. Det grönskar på komposthögarna. Foto: Annika Eriksson.
Kolonilycka. Älskar när det växer. Foto: Annika Eriksson.
Pumpan i flaskan. Avskurna petflaskor fungerar som små växthus. Skyddar mot väder och vind, behåller värme och fukt. Foto: Annika Eriksson.