Gunvors skottarkärlek blir ett gympass

Det finns de somtycker att utan fyrhjulsdrift kan man inte leva, särskilt inte vid havet där snön driver som tusan när vinden ligger på.

Själv skulle Gunvor inte komma på tanken att överge sin Saab med tvåhjulsdrift. Funkar finfint, försäkrar hon som gillar snöskottning.

– Man ska inte ha bråttom när man är på landet, säger Gunvor medan hon dukar fram äppelkaka med glass och pulverkaffe som får måttas i efter behag.

Den som har sinbrevlåda 4,5 kilometer bort får inte heller ha bråttom. Det händer att Gunvor tar sparken de nio kilometrarna tur och retur för att hämta Norran, men oftast har någon granne redan hunnit uträtta ärendet åt henne. Med hjälp av bil.

Folk som drömmer om att bo på detta vis, avsides och vid det stora vattnet, måste räkna med att allt inte går som en dans. Att prata i mobilen kan stundom bli ett riktigt äventyr, då bästa kontakten uppnås en bit ute till havs. Vill man höra vad motparten säger så kan det ofta löna sig att sparka ut på isen. Den säkraste kontakten får man således via den fasta telefonen än så länge.

Först tar manav mot Åbyn, kör över älven och sedan är det bara att hålla vänster precis hela tiden. Den kurviga vägen genom skogen är lång, men Gunvor gillar att köra bil. Efter åtta kilometer, är man ändå framme vid det grå huset som Gunvor flyttade till sedan hon blivit änka för tio år sedan. Hit kom hon med katten Malte. Just den katt som fick sitta i en fågelbur när han flyttade från Piteå och hem till Gunvor i Källbomark, där hon bodde förr.

Som före detta bondeså vill Gunvor alltid ta i ordentligt med kroppen. Numera, när hon bor i den före detta sommarstugan, så är det vintertid hon får ta i allra mest. Med den orangea snöskyffeln som är mera lätthanterlig än den blå. Snöskottning som pågår flera timmar i sträck, med en och annan paus på sparken, det är en fröjd för själen. På köpet får hon inte bara lugnet utan även friden. Förutom två grannar, även de åretruntboende totalt bor det åtta stycken i området. Det är därför det är så tyst. En tystnad som är en illusion. Alltid är det någonting som låter – ett sus, en gren som bryts av, ett aldrig så lätt prassel i några frusna fjolårslöv.

– Jag gillar vinter mer än sommar, funderar Gunvor och rör om i sin mugg medan några hoppingivande flingor singlar ner utanför köksfönstret.

Snöskottning är enegen konstart. Långt ifrån alla förstår sig på den och kanske måste man vara uppvuxen i en by, till exempel i Norrfors, Nyåker i Nordmaling, som Gunvor kommer ifrån, för att riktigt kunna förstå vad breda jämna gångar och raka jämna kanter betyder, inte bara estetiskt utan även praktiskt. Snöskottning handlar om att organisera vintern på bästa möjliga sätt. Att lägga snöhögar där inga snöhögar ska ligga, det kan skapa problem vid snösmältningen då vatten kan börja rinna till ställen där man verkligen inte vill ha det.

Skottning krävereftertanke och tänker efter, det gör Gunvor som numera lever ihop med ett matvrak också. Den alltid lika hungrige Krille. Vars omfångsrika stofthydda inte har en chans att få plats på fönsterblecket, hur mycket han än försöker trycka fast ändan på det. En katt som väger nio kilo måste räkna med sådana förtretligheter i vardagen.

– Alla mina fem senaste katter har varit grå. Kastrerade kattgubbar är världens bästa, försäkrar Gunvor som aldrig skulle drömma om att förstöra utsikten med gardiner. Bredvid favoritfåtöljen i vardagsrummet står kikaren, för detta är det perfekta stället om man vill spana på flygande havsörnar. Och sitter hon inte och spanar efter havets bevingade furstar så drömmer hon sig tillbaka till de gamla goda motortiderna med hjälp av specialtidningar om veteranbilar. Vid ett och samma tillfälle forslade hon tio kilo dynamit i en gammal Volvo Duett med B18 motor - spränghattarna där fram, gubbarna där bak.

Näst mera snö och nästkatter älskar hon motorer allra mest. Men ännu mer älskar hon ljudet av dem. Enklaste sättet att göra Gunvor på riktigt gott humör är att vråla förbi på motorcykel.

Gunvor är full av historier från ett innehållsrikt liv med kor (som hon egentligen är allergisk emot), snälla Herefordtjurar med lockar i pannan, sågverk, traktorer, byggen och vedhuggning. Åtskilliga historier handlar om bilar och inte bara om den kära Saab Turbon hon körde omkring med i Källbomarkstrakten när det begav sig. Särskilt minns hon den Ford Mercury med V8– motor och osynkroniserad växellåda som den då blivande maken Pelle ägde när de möttes i ungdomens dar.

– Jag såg papperen på den en gång. Bilen var inregistrerad i Detroit 1939, tretton dagar efter att jag föddes.

Bilen var inregistrerad i Detroit 1939, tretton dagar efter att jag föddes.