Djuren uppskattas av besökare i alla åldrar. Här hade Daniel Stenlund (närmast), Tove Bäckström och Martin Sjölund, alla från Svedjan, Malå, vägarna förbi.
Per-Olov Andersson är medlem i Rismyrlidens vänner och jobbar ideellt på gården.
Här har vi två som charmar alla besökare. Det blir så hektiskt att man ibland måste gå undan och vila.
Hillevi Burman förbereder serveringen av filbryta med hembakt bröd och hemkokt syltefläsk.
Färden till Rismyrliden är från Skellefteå fyra mil, och går mot slutet längs en enslig skogsväg. Man får verkligen känslan att gården hade ett enligt läge.
Men så var det egentligen inte från början. I området fanns flera nybyggen som hade skapats av driftiga människor som behövde en gård att försörja sig på.
Man fick marken av staten om man kunde visa att det gick att få gården bärkraftig. Den skulle försörja en hel familj genom självhushållning.
Syskon bildade by
När gården senast var bebodd var det knappast ensamt då heller. Då bodde fyra syskon i var sitt hus så de bildade tillsammans som en liten by.
När det sista av syskonen hade lämnat gården år 1967 blev gårdsgruppen avstyckad i syfte att bevaras, och en stiftelse tog över.
Därför finns detta charmiga ställe kvar att njuta av för alla som vill besöka en gammaldags miljö.
Det kan man göra
Där kan man promenera runt i hagarna, titta på djuren, titta i husen och slå sig ner för att äta filbryta och syltefläsk. Om menyn inte passar tar man med sin egen picknick.
Det finns en visningsträdgård med gammeldags köksväxter.
På övervåningen i det modernaste huset finns en utställning om gårdens historia.
Olika epoker på husen
Husen hade renoverats i försiktig omfattning. Larsers var renoverat på 50-talet, och Hannas stuga ger en känsla från början av 1900-tal.
Brorers är mest gammaldags, där har vi 1800-talet kvar.
Huset där Kalle bodde ligger 500 meter bort och är inte tillgängligt för besökare.
Saknar du torp? Här kan den bo som är beredd att jobba