Tommy nu. Foto: Jeanette Lövgren.
– Där, vid matsalen,där låg rökrutan.
– Var någonstans?
– Därborta till höger, i det där hörnet.
Det är Tommy Söderström som pekar ut stället och det klart att han är bombsäker. Det var ju han som fick sina föräldrar att skriva på ett rökrutetillstånd, trots att han inte rökte. Ett faktum som gjorde mor och far rätt konfunderade, men för den unge Tommy var saken solklar. I den där rutan brukade det stå en tjej som han gillade. Alltså måste även Tommy stå där och hänga på rasterna, med en cigg i nypan, för att försöka väcka hennes intresse.
Det har gått ettparveckor sedan Tommy Söderström och Peder Sjögren deltog i den två dagar långa klassträffen i den före detta skolbyggnaden på Nordanå som fyller 100 år i år. 31 av de 41 elever som gick i klasserna R III c och R III d, och som rusade ut på skolgården med sina vita mössor den där majdagen 1966, hade samlats.
Numera är det Skellefteå museum som huserar i byggnaden och det har förstås blivit en del förändringar sedan de båda herrarna, under vilda glädjetjut, tog studenten för 50 år sedan.
– Fönstren ser ut precis som då, konstaterar Peder. Den här trappan, som vi elever måste använda, den är kvar. Men förr var det grus på skolgården, inga planteringar som nuförtiden, och inte fanns det någon lekplats heller.
De har blivitstadgade män och kvinnor, de före detta eleverna som ägnade en stor del av återträffen till att berätta om sina livsöden för varandra. Trots att de flög ut i världen (somliga längre bort än andra) och skaffade sig olika yrken - från cembalotillverkare till egenföretagare i den allra tidigaste databranschen - så finns minnena kvar från de år då de gick i första, andra och tredje ring, som klassindelningen kallades på den tiden.
Det var till exempel skillnad på trappa och trappa.
Elevernas trappa mynnade ut vid den ingång som väl de flesta idag skulle kalla Nordanås baksida, den som vetter mot älven.
Lärarnas ingångfanns på framsidan. Det är den pampiga port man kommer fram till om man anländer genom allén.
Gud nåde den stackars elev som försökte ta sig in i huset via fel trappa.
– När en lärare gick i vår trappa, då skulle en elev bära hans väska medan ordningsmannen bar klassboken. Det var hårda regler, året efter lättades de upp, minns Peder.
Frågan är omproceduren som drabbade den som råkade komma försent till en lektion försvann samtidigt: När lektionen börjat låstes nämligen klassrumsdörren. Den som inte hunnit in fick vackert stå kvar ute i korridoren och knacka, mycket försynt. Kanske blev han eller hon insläppt, eller också blev hen det inte. Det berodde på läraren och lärarens dagsform.
Orsaken till förseningen hade ingen betydelse. Förmildrande omständigheter existerade helt enkelt inte.
– En kille som bodde i en by kom försent därför att det hade snöat så mycket. Pappan hade varit tvungen att använda häst och vagn för att få sonen ut till vägen och därför missade han bussen. Killen fick stå i korridoren och knacka en lång stund innan han fick komma in.
Något som blivitsmått mytomspunnet när det gäller gamla tiders studenter, det är själva examinationen. Hur betyget skulle bli - om man skulle klara sig eller bli kuggad och få smyga ut bakvägen utan mössa - det avgjordes i allra sista stund. De så kallade abiturienterna måste först klara av både skrivningarna och den fruktade "muntan".
De två sista veckorna före examen var ett inferno av konstant vrålpluggande dygnet runt. De ämnen en elev skulle redovisa tillkännagavs ett par veckor i förväg. Det var de ämnen där det stod och vägde mellan två betyg.
– Skulle man upp i historia, då fick man läsa igenom allt, från forntid till nutid, förklarar Peder. Och när förhöret började visste man inte vilken fråga man skulle få.
Tommy fick upplevaen munta i just historia. Alla elever som skulle förhöras satt med i klassrummet. Själv skulle han redogöra för tysk inrikespolitik under andra världskriget. En annan kille skulle berätta motsvarande om första världskriget, vilket var betydligt knepigare.
– Då började han svara på min fråga istället. Läraren blev alldeles lila i ansiktet: "Men det är ju en annan historia som vi ska höra från Tommy."
Vad som än hände, ingen slapp undan.
– En tjej som fått påssjuka fick ha sin munta ändå. Censorn satte sig vid sängen och frågade ut henne.
Det var hårda bud, så hårda att en av dem som deltog i återträffen beskrev veckan före studenten som den värsta han någonsin upplevt i hela sitt liv.
– Och han är ändå 70 år.
Skolgården. Det var här Tommy Söderström och Peder Sjögren fick visa upp sig i sina vita mössor för allra första gången. Foto: Jeanette Lövgren.