60-talare. Glaslampan i lysande orange är både ett fynd och en favorit i köket. Foto: Jeanette Lövgren.
Då och då händerdet att hon får en vänlig klapp på axeln av någon okänd som känner igen henne på stan: "Det är ju du!" utbrister den okände glatt, "Septemberflickan i kommunens källsorteringskalender!"
Jomenvisst, och staketet som Eva till slut klurade ut, det är också med i kalendern, för till slut ploppade den rätta sängidén upp.
"Jag bygger ett staket runt trädäcket i trädgården", sa Eva både till sig själv och till maken Christer. Så köpte hon buntband att sätta ihop gavlarna med samt hålband och skruv för att fästa gavlarna i trädäcket. Resultatet blev ett väldigt personligt altanräcke som ser ut att bölja fram, för delarna som det byggts av har olika höjd och utseende.
– Jag har använt tolv sängar, både huvud- och fotgavlar, resten av sängarna slängde jag i metallåtervinningen, förklarar Eva.
Hennes återbrukande är inte bara en hobby. Det är en livsstil som genomsyrar det mesta hon intresserar sig för, från gamla amerikanare till den pågående köksrenoveringen.
Den som går förbitegelvillan, som rörmokaren Harry Lindström byggde på Produktvägen 1968, kan inte undgå att se det 105 kvadratmeter stora trädäcket och dess egenartade dekoration.
Sänggavlarna ser riktigt gamla ut, fast det är de förstås inte alls.
Hade det rört sig om äkta vara, alltså sängar från sekelskiftet 1900, då hade det aldrig byggts något staket. Det skulle ha varit ett antikslöseri utan dess like. Nej, här handlar det om stilkopior som är av betydligt yngre datum.
– Sådana här järnsängar var jättepopulära på 1990-talet, det tillverkades massor. Jag misstänker att det är många Ikea-sängar här, förklarar Eva.
Hon har inte barakoll på hur retrovågorna slår mot nutidens stränder. Hon älskar gamla tanter också.
Har god kontakt med många sådana för varje sommar förvandlas trädäcket till en loppis med två tält och loppiskatt.
Shelby gillar att hänga runt borden och stryka sig mot kundernas ben. På Evas loppis kan folk, däribland åtskilliga tanter som vill göra sig av med sina överflödsgrejer, få sina prylar sålda utan att själva behöva sälja dem.
Försäljningen sköts av Eva, den pågår hela sommaren och om någon oroar sig för hur det ska gå när hon ska ha sin semester så är det ingenting att bekymra sig för.
Hon har inte haft semester sedan 1982. Skulle någon få för sig att tvinga henne att ta det lite lugnt några dagar, därför att det kanske vore lite nyttigt ändå, då skulle hon verkligen inte bli uppiggad. Avkoppling är inte hennes grej.
Inte har hon tidatt läsa och inte har hon lust att titta på teve heller.
– Jag behöver inte äta vändstekta duracellkaniner till frukost precis.
Sedan berättar hon om den gången då hon genomgick en ADHD-utredning. Hon höll igång jämt, det måste ju vara något allvarligt fel på henne. Det tyckte hon till och med själv.
Utredningen avslutades utan att det hittades en enda bokstavskombination. Eva fick gå hem utan diagnos.
– Psykologen förklarade att mitt sätt att leva beror på uppfostran. Vi var sju syskon och vi fick lära oss att arbeta och göra rätt för oss.
Så Eva fortsätteratt dra igång nya projekt därhemma.
En betongvägg har rivits för att få till ett riktigt stort kök på 45 kvadrat, taket har sänkts med 12 centimeter och fått spotlights inmonterade. Den nybyggda köksön har fått ett dekorativt stänkskydd av glaskuber, somliga med metallicskimmer inuti.
Glas är ett favoritmaterial förklarar Eva och visar upp sin specialsamling som förvaras i en praktisk drickaback. Backen är proppad med färgglada glasknoppar i olika former, tidstypiska knoppar som tillverkats under 1950- och 60-talen.
– Många är bruna, men jag är mest intresserad av de röda, blå och gröna. Och så finns det gula, de är rätt sällsynta.
Förutom allt annathon kan och har jobbat med, från vaktmästare på badet i Harrbäcksand som elvaåring till bilmekaniker, hotellägare och vårdare i hemtjänsten, så är hon dessutom utbildad målare.
Alltså ser hon till att fräscha upp – absolut inte byta ut – den ursprungliga platsbyggda köksinredningen.
Den lilla byrån i hallen, ett loppisfynd naturligtvis, har fått sitt nygamla retroutseende tack vare svart och vit färg, lite tapet och några glasknoppar som handtag på lådorna.
Utanför ytterdörren står några överblivna sänggavlar lutade mot väggen, bland annat två handgjorda med sirliga knoppar som är tunga som bly.
Än har hon inte bestämt hur dessa sängdelar ska användas, men medan Norrans fotograf knäpper bild efter bild så börjar idéerna flöda i en allt stridare ström.
– En karl som besökte loppisen i fjol sa att han skulle rama in sitt trädgårdsland med sådana här sänggavlar ... Man skulle kunna göra ett räcke av dem till altanen som ska byggas längsmed hela köket ... Man skulle kunna sätta upp dem direkt på ytterväggen som dekoration.
Sådana här järnsängar var jättepopulära på 1990-talet, det tillverkades massor.
Idésprutan. Gavlarna som blev över: "Man kan kanske göra en trädgårdsgrind av dem." Foto: Jeanette Lövgren.
Knoppigt. Glasknoppar i massor och ett dörrhandtag som ska skruvas fast på en altandörr vad det lider. Foto: Jeanette Lövgren.
Kontraster. Hård metall möter skir grönska. Foto: Jeanette Lövgren.
Ut ur sovrummet. Romantiska hjärtan och mjuka snirklar har flyttat ut i trädgården. Foto: Jeanette Lövgren.
Välkomna hit. Eva Alseryd tar emot på sitt sekelskiftesinspirerade trädäck. Foto: Jeanette Lövgren.