Fodervärdar med hjärterum för övergivna katter

I ett hus, på andra våningen, finns ett rum där bara katter får bo. Övergivna kissar med tufsig päls, utsvultna stackare som försökt överleva på egen hand i skogen, katter som aldrig fått känna hur skönt det är när en snäll människa kliar en bakom örat.

Blyga. Djurskyddskatterna Rut, Elsa och Sune sprang och gömde sig för fotografen. Men den gästande hunden Molly hälsade gärna på yngsta dottern Meenas katt Misse. Foto: Jeanette Lövgren.

Blyga. Djurskyddskatterna Rut, Elsa och Sune sprang och gömde sig för fotografen. Men den gästande hunden Molly hälsade gärna på yngsta dottern Meenas katt Misse. Foto: Jeanette Lövgren.

Foto: Foto: Jeanette Lövgren.

Livsstil & fritid2016-11-26 09:00

Det har gått sex år sedan Eva och Henrik Hunstad blev fodervärdar och tog emot den allra första katten från den då nystartade föreningen Djurskyddet Skellefteå. Sedan dess har vuxna och ungar, totalt nio stycken, fått en nystart hemma hos dem. Genom åren har fyra fått stanna kvar och blivit en del av familjen som när detta skrivs består av paret Hunstad (två vuxna döttrar har flugit ur boet), två hundar och nio katter.

Eva och Henrikser inte bara till att katterna får mat och vatten och tak över huvudet. De hjälper dem att bli lugna, trygga tamkatter som kan flytta till nya egna hem.

– Först får katten bo ensam i gästrummet tre fyra dagar, berättar Eva. Redan från dag ett får den komma ut till oss flera gånger varje dag. Då får den sitta i en transportbur som vi har mellan oss på soffan tills vi ser att katten slutat vara rädd och slutat fräsa mot våra djur när de kommer fram och nosar på buren.

Sedan är det dags att låta den nya katten ströva omkring. Sent på kvällen, när hundarna gått och lagt sig, släpps den ut för första gången och får bekanta sig med både huset och de andra katterna på egen hand.

Och så är inskolningen över.

Hundarna vet vad som gäller när det handlar om katterna - inget bråk, lugn och fin, förklarar Henrik.

– När en katt går ut eller in, då måste hundarna sitta ner i hallen innan det är deras tur att gå ut.

Allra viktigast föratt få en katt lugn och tillitsfull igen, det är att klappa och bära.

– Den måste få känna den goda handen och den måste få vänja sig vid att bli buren, sitta i knät och bli klappad. Man ska bära dem mycket, förklarar Eva. Kattungar ska gärna växa upp i barnfamiljer. De ska kånkas omkring och åka dockvagn. Då blir det trygga katter, vana vid buller och bång.

Det är nog åtskilligasom under årens lopp surfat in på Djurskyddet Skellefteås hemsida och läst om alla katter som behöver ett nytt hem. Som tittat på bilderna på Tulli och Almar, Alfons och Felix som bott klart hos fodervärden och är redo att bli någons egen katt.

Den som vill köpa en katt från föreningen får först komma hem till Hunstads, dricka kaffe och bekanta sig med kissen ifråga. Under tiden tar sig Eva och Henrik en ordentlig titt på de nya, presumtiva ägarna.

– Vi ser hur de beter sig mot katten, men framför allt hur de uppför sig mot våra egna djur. Då vet vi om det är rätt eller inte, säger Eva.Det gäller att få grönt ljus av både fodervärd och Djurskyddet Skellefteå, annars blir det inget köp.

Vi lär oss saker om katten som gör att vi vet vilken profil det ska vara på den nya ägaren för att det ska bli en bra matchning. Vill de ha inne- eller utekatt? Trivs katten med barn? Gillar den att vara med andra djur?

Eva och Henrik tillhörinte bara de fodervärdar som varit med allra längst. De är ett par riktiga "guldfodervärdar" tycker Djurskyddets kassör, Madelene Tuoma. Ställer alltid upp när en ny hittekatt måste placeras.

Nåja, en gång hände det faktiskt att Eva bestämde att huset var överfullt. Att det inte gick att klämma in ett enda morrhår till.

Just då ringde det från föreningen. Och just då var bara Henrik hemma.

– Jag sa förstås ja, fnissar Henrik. Sedan kunde jag ha bitit tungan av mig. Men hos oss blir ett nej alltid ett ja.

Att det är på det viset kan ha sin förklaring i att Henrik är pensionär, är hemma på dagarna och har tid att ägna sig åt alla djuren.

Fast är det inte såatt katter trivs bäst när de får bo ensamma?

Helt fel, försäkrar makarna Hunstad och får medhåll av Madelene Tuoma.

– När det gäller kattungar så måste det finnas ett annat djur, helst en katt, i familjen. Ungar får aldrig vara ensamma. Vuxna katter tycker också om sällskap, förklarar Madelene.

Åtskilliga som hör av sig till Djurskyddet Skellefteå och vill bli fodervärdar funderar på just detta: Går det verkligen att ta hand om en katt till när det redan finns andra djur i familjen?

– Det gör det, försäkrar Eva och Henrik med en mun. Flocken hjälper till att socialisera katten, så det är snarare en fördel om det finns flera djur.

Kattungar ska gärna växa upp i barnfamiljer. De ska kånkas omkring och åka dockvagn. Då blir det trygga katter.

Stannade. Sussie hittades i Lövånger 2010, togs omhand av familjen Hunstad och fick stanna kvar. Foto: Jeanette Lövgren.
Stannade. Sussie hittades i Lövånger 2010, togs omhand av familjen Hunstad och fick stanna kvar. Foto: Jeanette Lövgren.
Blyga. Djurskyddskatterna Rut, Elsa och Sune sprang och gömde sig för fotografen. Men den gästande hunden Molly hälsade gärna på yngsta dottern Meenas katt Misse. Foto: Jeanette Lövgren.
Blyga. Djurskyddskatterna Rut, Elsa och Sune sprang och gömde sig för fotografen. Men den gästande hunden Molly hälsade gärna på yngsta dottern Meenas katt Misse. Foto: Jeanette Lövgren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!