Lägenheten är fint möblerad och inredd med stil. Att hon gillar inredning råder ingen tvekan om. Hon är i 40-årsåldern och lever någon mil utanför Skellefteå. Efter tolv år i ett förhållande med en alkoholiserad man har hon brutit sig loss. Av hänsyn till sin tidigare make och framför allt hans barn har hon valt att vara anonym när hon berättar om sitt liv som medberoende. Vi har i artikeln valt att kalla henne för Eva.
– Det är viktigt att vi pratar om de medberoende så att fler inser att de inte är ensamma och att det finns hjälp att få, säger hon.
Allt började 2005 när Eva flyttade till Skellefteå. Hon var kär och skulle börja ett nytt liv i en ny stad, allt kändes bra.
– Jag var beredd att offra allt för kärleken. Han sa till mig att han drack lite för mycket. Men eftersom jag är uppvuxen i en religiös familj där det inte förekom någon alkohol så hade jag inget att relatera till. Jag visste inte vad som var mycket eller lite.
Det var inget som bekymrade henne eftersom han lovade att dra ner på sitt drickande och satsa på kärleken.
– Jag trodde på honom och jag tror verkligen än i dag att han menade det.
Det hon då inte förstod var att spruckna löften och svek var något som skulle sätta prägel på hennes liv i mer än ett decennium. Efter några år tillsammans köpte de hus som de sedan renoverade.
Alkoholintaget stegrade sig hela tiden. I bland kunde han erkänna sina alkoholproblem för att vid ett annat tillfälle förneka det. I garaget hade han sitt lager, det kunde stå några folköl längst fram för att dölja alla starköl som stod längre bak.
– Han försvarade sig med att han inte drack sprit utan bara öl, så därför var det var inga problem.
Det var det visserligen öl han oftast drack, men han drack det ofta och mycket. Emellanåt konsumerade han även sprit vilket han försökte att dölja. En gång hittade Eva en flaska sprit i brevlådan.
– De gånger han drack sprit kunde han bli ganska elak mot mig, men han har aldrig varit våldsam. Jag har aldrig varit rädd för honom, betonar hon.
Under alla år skötte han sitt jobb, så utåt sett såg allt bra ut. Men livet inne i huset var något helt annat än vad grannar och bekanta såg. På helgkvällarna small han oftast av och Eva fick ta ansvaret över hans barn.
– Jag har frågat mig själv om jag skulle ha satt ner foten och ställt högre krav på honom som pappa. Men jag har kommit fram till att barnen skulle ha kommit i kläm, så jag hade inget val.
Han försökte ofta att dölja sitt drickande, men Eva hade full koll. Trots att han drog sig undan till garaget kunde Eva höra det karakteristisk ljudet som avslöjade vad han gjorde.
– Än i dag känner jag obehag när jag hör pyset av en öl som öppnas.
Första åren var det framför allt på helgerna, fredag till söndag, han drack alkohol.
– Måndagar var min bästa dag. Då fick jag vila ut efter en jobbig helg.
Trots allt bestod kärleken och 2014 friade han till Eva som sa ja.
– Jag älskade honom och tänkte att det var vändningen som skulle få honom att minska sitt drickande.
Men alkoholkonsumtionen tilltog och började även inkräkta på vardagarna.
– På fredag kunde han komma hem med en platta öl som knappt räckte hela helgen. Sen började han bära hem sexpack nästan varje vardag.
Eva medger att hon i desperation har hällt ut öl för att han inte skulle dricka för mycket.
– Men det hjälpte inte, han fick ändå tag på alkohol att dricka.
När Eva jobbade helg var hon hela tiden orolig för hur det gick där hemma.
– Att lämna honom själv och sedan inte veta vad som väntade när jag kom hem var jobbigt. Låg han avsmullen? Hade han glömt något på spisen? Det var många sådana funderingar.
Det var jobbiga år för Eva, men hon trodde hela tiden på att det skulle bli bättre. Hennes medberoende tog sig märkliga uttryck och hon gjorde allt för att skydda sin make.
– Jag såg till att vi aldrig fick oväntade gäster som kunde se honom full. Det var skämmigt. Jag har nog vid olika tillfällen även försvarat honom och sagt att han inte har haft det så lätt i sin uppväxt.
Hon såg även till att fixa sådant som var hennes makes ansvar, till exempel att köpa presenter och julklappar till hans barn.
– Men de förstod nog att det var jag som hade löst det.
2007 började de tillsammans gå på samtal på Skellefteå kommuns alkoholrådgivning, Oden. En bra period i livet som tyvärr bara varade i ett år. Sedan var allt tillbaka där det började, det blev till och med sämre än innan.
Sista året de levde tillsammans gick upp och ner som en bergochdalbana. Eva började själv att gå på Oden och fick till slut med sin man dit igen.
– Det funkade ganska bra. Vi kunde ha en helt nykter helg där vi hittade på saker att göra tillsammans.
Hon trodde än en gång att det skulle vända och bli bättre. Men helt plötsligt hade hennes make inte längre någon lust att fortsätta att gå på alkoholrådgivningen. Eva ställde ett ultimatum, han fick välja mellan henne och alkoholen.
– Jag sa att om han valde mig så fick han inte dricka en enda droppe alkohol mer.
Svaret från maken var tydligt: ”Det kommer jag inte att klara av.” Dagen efter ringde Eva till mäklaren för att sälja huset, men maken lyckades övertala Eva att avboka mäklaren.
– Han grät och jag grät.
I den här vevan kontaktade hennes make hälsocentralen för att få utskrivet läkemedel som skulle minska suget av alkoholen. Men han fick inte träffa någon läkare.
– Det var så fruktansvärt dåligt. För en alkoholist är det ett jättestort steg att ringa upp sjukvården för att få hjälp. Han fick medicinerna genom ett telefonsamtal, mycket märkligt.
Missbruket kvarstod och ingenting blev bättre. Eva kontaktade och avbokade mäklaren ytterligare ett par gånger innan det definitivt blev bestämt att de skulle sälja. Huset såldes och de flyttade isär. För Eva var det inte ett definitivt slut utan mer som en timeout. Förhoppningen var att de skulle kunna vara ihop igen, bara maken hade fått kontroll på sitt missbruk. Men så fort hon installera sig i sin egen lägenhet förstod hon att det var slut.
– Jag kände mig avslappnad, piggare och började må psykiskt mycket bättre. Till slut förstod jag att det var så har jag skulle må.
Nu har det gått ett år sedan hon lämnade sin alkoholiserade man, men allt har inte varit enkelt.
– Efter uppbrottet har jag haft många panikångestattacker och problem med hjärtat. Jag förstår så här i efterhand att jag borde ha sökt hjälp mycket tidigare.
Hon menar att oavsett hur mycket man gör som medberoende så spelar det ingen roll så länge den som är beroende inte vill komma till rätta med sina problem.
– Jag gjorde allt jag kunde för att han skulle komma till insikt. Men det är ju också det som är knepigt som medberoende, att man själv måste komma till insikt om att man just är medberoende.
Eva vill inte ha de svåra åren ogjorda även om hon inte vill uppleva dem igen. Hon har trots allt lyckats gå vidare och dessutom hittat en ny man i sitt liv.
– Jag har levt med skammen och känt mig ensammast i hela världen. Därför känns det skönt att jag i dag är ihop med en man som förstår vad jag gått igenom, och att han inte dricker.
Sober October
Sober Oktoberär en kampanj som vill skapa nya alkoholvanor genom att uppmana människor att avhålla sig alkohol under oktober månad. Kampanjen vill att vi reflekterar över dagens alkoholnorm där de menar att det slentrianmässiga drickandet behöver brytas och där det alkoholfria förhållningssättet blir minst lika självklart.
Mediehuset Norran är initiativtagare till kampanjen som startades i Skellefteå 2012 och nu genomförs för sjätte året i rad. Bakom årets kampanj står: Norran, VK Media, NBV, IQ, IOGT-NTO, Skellefteå kommun, Sandvikens kommun, Skellefteå Kraft, Västerbottens läns landsting, Codemill, TAG Profil - New Wave Profile, Henson och Krux.
Här kan du söka hjälp
Rådgivningen Oden, Skellefteå kommun: 0910-73 65 54.
Beroendeenheten, Västerbottens läns landsting: 0910-77 19 00.
Anonyma Alkoholister: 08-720 38 42.
Hjälplinjen, 1177 Vårdguiden: 0771-22 00 60.
Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80.
IOGT-NTO:s alkoholrådgivning: 020-80 80 80.
Skellefteå stadsmission: 070-363 28 22.
Länkarna Skellefteå: 070-558 36 66.
Än i dag känner jag obehag när jag hör pyset av en öl som öppnas.