En känsla av magi under jorden

Många pratade om mirakel. Då. Och faktum är att händelsen med Kristusbilden på bergväggen kom att prägla framtiden. Så pass rejält att människor i dag kommer från olika delar av världen för att höra historien och besöka underjordskyrkan.

Guiden Erika Källströmer tar emot på Thornégården. Det stora, gula huset är pampigt, men så var det också en gång förste gruvchefen Sven Thornés bostad. Huset ligger på en höjd, omgiven av lummig grönska med en liten damm nedanför.

Ståndsmässigt och fint.

Gruvorten Kristineberg präglades i början av markanta skillnader mellan tjänstemän och arbetare. Arbetarna och deras familjer bodde i parhus, och ibland ganska trångt, medan tjänstemännen fick bo i villor och givetvis hade gruvchefen det tjusigaste och största.

– Det var starka gränser. Det sades att om en arbetare bara så mycket som beträdde tomtmark som hörde till någon överordnad kunde han få sparken, berättar Erika .

I brukssamhället hade anställda hos Bolidenbolaget och deras familjer förmåner av olika slag. Samhället byggdes upp alldeles i gruvans närhet, och i byn fanns flera butiker, post, bank, biograf och alla bekvämligheter man kan önska. Man hade till och med en egen polisstation på den tiden.

I dag utgör gruvan fortfarande en stor arbetsplats med över 200 anställda. Men Bolidenbolaget har slutat klippa gräs och kratta grusgångar och strö glitter över sina anställda och av brukssamhället är bara spillrorna kvar.

Innan det är dags för den stora attraktionen - kyrkan, går färden runt i byn och guiden visar de rester som berättar om ett historiskt gruvsamhälles kollektiva funktioner.

Erika rattar vant minibussen in i gruvområdet. Färden ska gå 90 meter under jord. Där ligger Sankta Anna, underjordskyrkan, som fått namn efter gruvarbetarnas skyddshelgon.

– Det är inte världens enda underjordskyrka, men förmodligen den enda som finns där det pågår gruvdrift, berättar Erika.

Hon kör vant, men försiktigt ner i den täta dimma som tränger fram ur öppningen. Vi lämnar dagsljuset och färdas i nedförslut efter den smala vägen som bara ger plats för ett fordon. Vid möte måste ett av fordonen backa.

90 meter ner i mörkret är de mörka stenväggarna upplysta.

Vi är framme.

Portarna till underjordskyrkan öppnas.

Synen är magisk.

Hundratalas värmeljus lyser upp bergväggarna fram till själva kyrkorummet. Där inne är det varmt och ombonat. Längst fram finns en målad kristusgestalt, en kopia av den som en tidig novembermorgon 1946 framträdde på bergväggen.

Johan Olofsson hade skjutit sista salvan natten innan. Albert Jönsson skulle börja sitt skift med att ta hand om brytningsrummet. Det var då han i pannlampans sken möttes av den syn som skulle bli omtalad sedan dess: En kristusgestalt i skimrande vitt stod hög och reslig framför honom. Albert lär ha återvänt till sina arbetskamrater med orden: "Jag har fått mig en rumskamrat!".

Då, 1946, när detta hände, var sensationen ett faktum. Folk vallfärdade för att se underverket, men det blev för riskabelt och Boliden blev tvungna att sätta stopp för invasionen. Gruvrummet på 107 meters djup med det märkliga fyndet kom att fyllas igen.

– Det fanns förstås många tolkningar av det som hänt. Några såg det som en varning, andra som ett löfte om bättre tider. Vi hade ju nyligen haft krig i världen, så den tolkningen var kanske att föredra, berättar guiden.

Men fyndet rörde upp stämningar i bygden och en förutsägelse som en samekvinna i Vilhelmina hade uttalat kom att få betydelse:

– Den återberättas av kvinnans barnbarn, Lisa Johansson, men den säger att Kristus ska visa sig under jord och sedan uppe på berget.

Och mycket riktigt: 1968 dök nästa bild upp. Nu, i omvända färger på en marmorplatta. Den återfanns när Konsumföreståndaren skulle byta frys inne i butiken.

Besökarna Lennart Sandberg från Gräfsnäs och Lars-Peter Forsberg från Tollered häpnar.

– Så märkligt! utbrister Lennart Sandberg.

Den runda akustiken i kyrkan förstärker hans ord.

Guiden berättar om fler besynnerliga tillfälligheter: Förste nybyggaren Karl Hultdins ville döpa platsen efter sin hustru Kristina. Kristinas berg. Men lantmätaren läste fel, så det blev Kristine i stället. Och nu kan det också uttolkas: Krist inne i berg...

När kyrkobesöket är över byts andligheten mot det mera jordnära och konkreta. Guiden ger en historisk genomgång av hur gruvbrytning gick till förr. En samling redskap och föremål ger en bild av hur slitsam vardagen för en gruvarbetare kunde te sig.

Och så är det dags att åka tillbaka till Thornégården.

Turisterna från södra Sverige är hänförda:

– Det var en slump att vi hamnade här men nog var det en makalöst annorlunda och intressant upplevelse, sammanfattar Lennart Sandberg det han nyss har varit med om.