En lanthandel innehöll "allt" när folk inte kunde åka in till stan och handla. Här är oljedunkar. Foto: Leif Andersson.
Mitt i redskaps- och prylmuseethar han spikat nya innerväggar och gjort en handelsbod på 100 kvm. Där ska nu lanthandeln från Ruskträsk finnas.
Vid Norrans besök packar han upp. Det är lådor med gummistövlar, vadmalsbyxor, pjäxor skjortor, kepsar, korsetter, nylonstrumpor. Saker som aldrig blev sålda och som är från 1950-talet eller tidigare.
I hyllor står redan kartongerna för mjöl, gryn och annan mat.
Avdelningen för fåfänga är också klar med hårklämmor och permanentspolar.
Avdelningen för nöje innehåller bland annat oöppnade förpackningar med samlarkort, så kallade filmisar.
Han hörde talas om lanthandeln i Ruskträsk för några år sedan. En besökare i hans museum (där det redan finns en stor lanthandel) suckade och sade "ja de här prylarna känner man igen".
Då fick Kjell höra att det fanns ett lanthandelsmuseum som ägarna ville sälja.
Museet fanns i en gammal byggnad intill Ruskträsk nedlagda lanthandel. Byn ligger längs vägen mellan Norsjö och Lycksele.
Förmodligen var byggnaden den gamla lanthandeln, eftersom diskarna var fast monterade sedan lång tid tillbaka.
De som hade drivit lanthandeln byggde upp ett litet museum i den gamla byggnaden. Både med saker som hade blivit osålda och sådant som köptes in.
– Men tydligen visades inte museet för allmänheten, säger Kjell.
Ytterst få har alltså sett föremålen förutom nu när de kommer att beskådas av cirka 5 000 personer per år, som är det normala besöksantalet på Jävrebodarnas Fiskecamp.
Så småningom såldes föremålen på anbud. Kjell var på visning tillsammans med rätt många spekulanter.
– Det syntes att de var kännare. Tydligen var flera antikhandlare och skulle sälja ut prylarna.
Ägarna var barn till paret som hade byggt upp museet. De ville helst att sakerna skulle hållas samman.
– Jag tror att min plan att visa sakerna bidrog till att jag fick köpa dem.
I köpet ingick också originaldiskarna, och runt dessa och några extra skåp ska nu sakerna visas.
Kjell gillar lanthandelsprylar för att kartongerna är så vackra.
– De är också ganska ovanliga eftersom de var förbrukningsvaror.
Tydligen visades inte museet för allmänheten.
7,75 kronor fick man betala för den här herrskjortan. Men ingen i Ruskträsk nappade på erbjudandet. Foto: Leif Andersson.
Små hättor av radergummi som man trädde fast på blyertspennan. Foto: Leif Andersson.
Garn, tråd, knappar och andra sybehör såldes i dåtidens lanthandel. Foto: Leif Andersson.
Tvätt- och andra rengöringsmedel hade en förmåga att bli kvar i affärerna. Foto: Leif Andersson.
Mängder av skor förblev osålda, och Kjell är särskilt glad att alla kartonger är med. Dessa luddor kostade 28 kronor. Foto: Leif Andersson.
Bekämpningsmedel användes på ett annat vis förr i tiden. Denna oöppnade flaska med DDT ska förvaras i låst utrymme. Foto: Leif Andersson.
Kjell Persson slog till och köpte en komplett gammal lanthandel, trots att han redan hade en i sitt museum. Foto: Leif Andersson.