Dröm dig bort

Om det är en magisktparadisisk blomsterprakt du längtar efter (blommor all over the place, för att travestera prins Daniel), då är det till Pilgatan 13 i Umeå du ska styra stegen. Gå in på den urgulliga gården (hur mysig som helst), knacka på i gårdshuset och fråga om Hanna med z är på sitt rum.

Chansen att hon ärdet är rätt stor, för sedan två år tillbaka är illustratören Hanna Karlzon alltid på plats framför skrivbordet. Där sitter hon, framåtlutad, med tuschpennan redo, för att ta itu med dagens uppdrag som kan vara lite av varje. Kanske ska hon rita mönstret till ett nytt barntyg. Tapetfirman i Holmsund kan ha bett henne rita en ny tapet eller också vill en trädgårdstidning ha en färgglad illustration till ett stort trädgårdreportage som ska tryckas om ett halvår. Till exempel.

Eller också sitter honkanske och småsvettas över någonting riktigt svårt; En vykortsbok med vintermotiv. Att illustrera vintern som mysig och tilltalande är inte lätt. Särskilt inte för en typisk sommarflicka som älskat blommor, fåglar, fjärilar, svampar ... ja allt som växer och rör på sig ... sedan barnsben. Och som, när hon ska räkna upp sina favoritblommor, genast kommer att tänka på fuchsia.

– Fuchsior var mormors favoritblommor, berättar Hanna. Sen tycker jag om rallarros, vallmo, tulpan … Det går nästan inte att säga vilka verkliga blommor jag gillar bäst. Men när jag ritar, då gillar jag äppelblommor väldigt mycket. Fast blommorna jag gör ser förstås inte riktigt ut som äppelblommor brukar göra.

Och varför skulle degöra det? Det är ju fantasin som skiljer illustratören från oss vanliga dödliga som anser att en röd ros är en röd ros och inte en skär blåklocka.

Apropå sommaren och den nyss utgivna målarboken "Dagdrömmar" så finns det inte en enda vinterbild i den. Där flödar blomsterprakten nästan över sidornas marginaler och små små detaljer bildar intrikata mönster, påminnande om spetsar, både i ugglor och flätade frisyrer. Och allt detta har bara ett enda syfte att fylla: Att locka fram målarlusten hos vuxna. Att få alla oss, som i vår spädaste ungdom färglade grodor och Disneyprinsessor med kladdiga kritor, att plocka fram en ask välvässade färgpennor och börja färglägga med minutiös noggrannhet.

– Det är ett sätt attkoppla av, som att brodera eller lägga pussel, förklarar Hanna som är så himla lycklig för förlaget har nyss hört av sig och berättat att den första upplagan säljer riktigt bra och att en ny upplaga är på väg att tryckas. Ett besked som är som ljuv musik.

Hanna fick idén till målarboken redan för fem sex år sedan då tanken på att starta eget inte ens var född.

– Målarböcker för vuxna och kreativa unga är stort i Europa och USA, förklarar Hanna som ägnade fem månader åt att rita sin allra första bok som kom till på ett lite märkligt sätt.

Det var inte hon själv som tog initiativet.

– En tjej i Sundsvall föreslog att förlaget skulle kontakta mig.

Vem den anonymabeundrarinnan än är, så är Hanna tacksam över att tipset skickades vidare. Det finns så många illustratörer numera. Konkurrensen är stentuff. Särskilt nu när det är så enkelt för i princip vem som helst att skapa ett mönster i datorn och få det förverkligat med hjälp av digitaltryck.

Lätt som en plätt ska det tydligen vara, enligt dem som vet.

Så vad händer när restaurang Harriets i Umeå bestämmer sig för att det är Hannas tapet "A longing for summer" och ingen annan som ska klistras upp på väggarna?

Hon blir glad. Igen.Detta är både en fjäder i hatten och ett sätt att verkligen synas riktigt ordentligt.

Det är ju det hon måste göra, kvinnan som tecknat hela livet och som visserligen utbildat sig till bildlärare för gymnasiet, men som aldrig jobbat som det. Hittills. Däremot har Hanna haft teckningskurser tidigare. Om det blir några fler, det återstår att se. Just nu har hon hundraprocentigt fokus på det egna skapandet och ingenting annat.

Ett heltäckande blommönster på ett omslagspapper?

Visst fixar hon det.

Fuchsior var mormors favoritblommor.