Kaninkoll. Även Erling och Mirjam Sjöström hade gett sig ut: "Vi har haft både hund och katt och älghund", berättade Mirjam. Foto: Jeanette Lövgren.
Hans Lycksam, en avde två boendecheferna, hade för sin inre syn sett hur fantastiskt det skulle bli även det här året. Den 1 juni i fjol, när Djurens dag anordnades för allra första gången, då var det 30 grader varmt och folk satt ute och njöt i bara t-shirten.
Den 1 juni i år var det både jacka och mössa på, men sannerligen om detta kunde lägga sordin på den höga utflyktsstämningen. För vem kunde sitta inne när mamma tacka och hennes fyra veckor gamla trillingar kommit på besök?
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Knappt en enda, visade det sig. Något så ulligt och gulligt och mäigt, det får man leta efter.
Redan vid ettidenbörjade det bräka så smått utanför dörren. Sedan fylldes ljudbilden snabbt på med ett antal gnäggningar och flera sorters hundskall i olika tonarter. Kaninerna sa däremot inte särskilt mycket där de småskuttade runt i sin bur. Sa mycket gjorde å andra sidan alla människor som samlats ute i solen för att titta, stryka försiktigt över varma, lena öron och minnas tillbaka.
Det är ju inte bara så att det är härligt att ha en sovande hund eller katt i knät. Det är så många av dem som bor på Burträskgårdarna som själva både levt med, och levt av, djur under sina aktivare dagar. Alla har förstås inte varit bönder med kor, hästar, grisar och får som Enar Sundbom från Bursiljum har varit.
– Jag har haft flera olika sorters djur och de är trevliga allihop. Jag kan inte välja någon som jag tycker bättre om än de andra, fast det klart … jag saknar hundarna.
Alla fyrbenta gästersom kommit och hälsat på denna dag tillhör boendets personal. Och så fanns där också en och annan svans vars anknytning till Burträskgårdarna var lite annorlunda.
Klara Eriksson hade tagit med sig borderterriern Nitra för att hälsa på sin man, Lars-Erik.
– Nitra är inte min hund, förklarade Klara. Jag är dagmatte åt henne.
En som verkligen njöt av de månadsgamla lammen var hundraåriga Ingrid Dalenstam. Med famnen full av ljuvligt varm ull satt hon länge och gosade med Tjabo. Och nog visste Ingrid hur man håller fast en bångstyrig unge som hela tiden vill åla sig ner på backen för att springa iväg till tryggheten hos mamma och syskonen.
Chansen att fåbekanta sig med olika djur togs inte bara av de drygt 60 boende.
– Hemtjänsten har ringt och bett att få komma hit och folk från stöd och service har också hört av sig, berättade Burträskgårdarnas andra boendechef, Tina Landström.
Det blev en riktig folk- och djurfest. Och som om detta inte vore nog så höjdes humöret ytterligare minst två snäpp när kökspersonalen satte igång att grilla parisare ute i det fria. De lockande dofterna spred sig över buskar och rabatter och inte ens den hastigt övergående hagelskuren kunde få den långa kön att skingras. Det bjöds på kaffe och rulltårta också, men, som en herre som slagit sig ner invid husväggen så vist konstaterade:
– Det är gott med nåt salt också.
Dagens huvudpersonerblev inte bara ompysslade. De väckte också gamla hågkomster till liv och triggade igång diskussioner om vad som var vad på den tiden det hela begav sig.
– Var det det de kallade för gröpe? undrade en kvinna.
Om hon fick något svar så överröstades det av det allmänna sorlet.
Burträskgårdarna + djur = sant på mer än ett sätt och inte bara en dag om året. Det finns också befjädrade som lever där till vardags. På avdelningen Bäcken har undulaterna Kerstin och Putte gemensamt boende i samma bur. Fåglarna sköts om av personalen.
– Tidigare hade vi en katt också, Bäckis som bodde på Bäcken. Så blev en i personalen allergisk och då kunde vi inte ha honom kvar, berättar Tina Landström.
– En sommar hade vi höns ute på gården, tillägger Hans Lycksam. Det lockade hit andra djur också, skator bland annat. De var särskilt förtjusta i äggen.
DJURENS DAG
Anordnades: För andra året i rad.
Burträskgårdarna: Särskilt boende för 65 + som drivs av Skellefteå kommun.
Finns: 58 lägenheter.
Aktiviteter: Ordnas regelbundet. Dessutom anordnas en gång i månaden lite större aktiviteter såsom dans, pub och musikkväll.
Svaret på frågan om gröpe: Foder av mald säd som blötläggs och ges till kreatur. Blandningen kan även värmas, särskilt vintertid.
Tidigare hade vi en katt också, Bäckis som bodde på Bäcken.
Smakligt. Sandra Lilja och André Hådén svarade för grillandet. Foto: Jeanette Lövgren.
Generationskamrater. Pontus af Almö, före detta körhäst, är 26 människoår (83 hästår) och pensionär. "Jag tycker om hästar. Ridit har jag aldrig gjort, jag har hållit mig på jorden", deklarerade Sara Lindberg. Foto: Jeanette Lövgren.
Tillsammans. Nitra har fått följa med när dagmatten, Klara Eriksson, hälsar på hos maken Lars-Erik. Foto: Jeanette Lövgren.
Sitter i örat. Elsa Svanberg konstaterar att Raa är märkt på rätt sätt. Foto: Jeanette Lövgren.
Bondeminnen. Lammets matte, Maria Sundqvist, visar Enar Sundbom ett av sina senaste tillskott. Foto: Jeanette Lövgren.