Under den senaste tiden har jag följt stormen inom den Svenska Akademien.
Häpen, förfärad men bitvis också road, har jag matats med uttalanden som likt vindilar sipprat ut från det annars så slutna Börshuset.
Lufttrycket har ökat dag från dag och olika ledamöter har offentligt, i allt högre tonlägen, vädrat sina åsikter. Det hela har utvecklats till en stormig såpopera där snille och smak förvandlats till dille med sur eftersmak.
När övervägande delen av vår världsberömda svenska akademi, svenska språkets beskyddare, inte förstår så enkla begrepp som ”jäv” och ”beskyddarverksamhet”, blir det svårt att hitta ord som beskriver min bestörtning.
”Akademin skulle kanske konsulterat sin egenordlista.”
De kanske skulle konsulterat sin egen ordlista. Som tur var fanns det ledamöter som kunde tolka ordalydelsen och som hade tillräckligt god smak för att lämna sina stolar.
Den ständige sekreteraren Sara Danius som var kvinnan som möjligen kunnat stilla stormen röstades dessutom ut.
De ledamöter som nu kramp- och karlaktigt klamrar sig kvar vid sina stolar, har utsett en ny ”tillfällig, ständig sekreterare”.
En sammansättning av två motsatsord fullt i klass med Trumps alternativa sanningar.
Anders Olsson, som nu uppbär den osannolika titeln, har precis som i sagan använt sig av kungen som vindskydd.
Hallå kungen!
Jag har ett förslag: Skriv om stadgarna, töm börshuset och knyt en färgglad scarf runt halsen.
Erbjud sedan avhopparna Sara Danius, Lotta Lotass, Peter Englund, Klas Östergren, Kerstin Ekman, och Kjell Espmark att först bilda stommen och sedan utse nytt folk på de tomma stolarna.
De har lång erfarenhet av arbetet samtidigt som de tydligt visat att de besitter både snille och smak.
Christina Ohlsson, Malå