Lika för alla. Carin Vidmark och hennes kurskompisar är ordentligt samdansade. Foto: Jeanette Lövgren.
Sedan blir man aldrig fullärd heller. Och för gammal, det blir ingen. Är höfterna opererade och har fått nya kulor i sig, då är det bara att köra på.
Så är det. Det vet PRO:säldsta linedancegrupp som hållit på i åtminstone 14 år. Åtta av tolv var med från start och den äldsta har hunnit fylla 89. Enda gången gruppens nestor, Ruth Pettersson, kan behöva ta det lite lugnt, det är när det ska dansas tango på linedancevis. Det blir rätt många snurrar. Kan kännas lite yrt. Som tur är finns det stolar i PRO:arnas danshall.
Många danser
Ledaren, Gunnel Fallgren, plockar fram en pärm.
– Här ska du se, säger hon, och börjar bläddra.
Det är sida upp och sida ner med danstitlar, både sådana de kan och sådana de inte kan. På 14 år har damerna (det är bara kvinnor) hunnit lära sig ett antal, men hur många är det ingen som vet.
– I april ska vi uppträda i Stackgrönnan, fortsätter Gunnel.
Kanske kan det locka fler att börja dansa till Jerry Williams-låtar och träna in stegen till "Pretty Belinda".
Fyra grupper
Se bara på Skellefteå PRO-förening i gamla Seminariet. Där finns inte en utan fyra linedancegrupper. Med cirka tolv deltagare i varje så blir det en smärre folksamling.
Just nu är vårens danskurs snart slut. Tio gånger träffas de varje termin. Till hösten blir det ytterligare tio gånger.
Men hur går träningen till?
– Först lär vi oss åtta steg, sedan lägger vi på åtta steg till och åtta steg till och så där håller vi på tills vi har lärt oss hela dansen.
Nej, danspartners behöver de inte, men visst skulle det vara kul om det dök upp några karlar som har lust att sätta höger fot snett framför vänster, och i takt dessutom.
Först lär vi oss åtta steg, sedan lägger vi på åtta steg till och åtta steg till.