Den nya vuxenvurmen

Fråga:När vet man att man verkligen gillar något riktigt riktigt mycket?

Svar:När man har glömt glasögonen hemma och måste sitta med ryggen i krok för att se vad man håller på med.

Så var det för Maritha den där kvällen som hann övergå i natt innan de var klara. Färgläggning tar tid. Bara ett enda litet vykort kan ta upp till tre timmar. Vilket Katarina redan visste, eftersom hon var först med att skaffa målarbok redan ett drygt år tidigare.

På bokhandeln sägerde att målarböcker för vuxna är en riktig fluga just nu. I hobbyaffären hinner de färska exemplaren knappt dunsa ner på hyllorna innan de flyger ut genom dörren igen. För det mesta tillsammans med en kvinna i åldern 30 och uppåt.

Konstigt nog är det inte så många som pratar om den här nya vuxenvurmen. Det som sker, det sker i det tysta tycks det som. Fast inte för Katarina och Maritha, för när de någon gång har tid att sitta tillsammans och färglägga i sina böcker, då händer det att de pratar en del emellanåt.

De har funnitsnågra år nu, dessa böcker vars svartvita teckningar det är fritt fram att färglägga precis som man själv vill. Principen är densamma som med målarböcker för barn. Fast med en väsentlig skillnad. Barnböckernas teckningar har stora fält som är enkla att fylla i med en massa färg. Passar perfekt för den som vill måla fort och mycket på kort tid.

I vuxenböckerna är det tvärtom. Där myllrar det av detaljer. Det är småttigt och pillrigt, somligt är rentutav på blompistillnivå, så mikroskopiskt kan det faktiskt vara ibland. Inte undra på att Maritha behöver sina glasögon.

Färgläggandet kräver såarav tid och tålamod, säker hand, säkert öga och ytterst välvässade pennor eller riktigt bra tuschditon i olika grovlekar. Om man nu råkar känna för tusch och inte oroas av att färgen kan blöda igenom på baksidan.

Maritha är särskilt förtjust i blommor. Katarina gillar också att måla blommor, fast just nu ser hon mest fram emot att få tillräckligt mycket ork, tid och ro för att börja sätta färg på teckningen med ugglan.

– Det är så avkopplande och man behöver inte känna att man måste prestera något. Man behöver ju inte räkna ut vad man ska rita heller. Det är ju redan gjort.

Men hur är det nu med tvåbarnsmamman Maritha. Har hon verkligen tid att hålla på med sån´t här?

– Bara när barnen sover. Och så målar jag en del i ungarnas böcker också när de vill att jag ska hjälpa till. När de tröttnar fortsätter jag. Det är svårt att sluta.

Målarböcker finns i olikautföranden och storlekar, minst är vykortsböckerna som Katarina gillar bäst. Teckningarnas karaktär varierar också från bok till bok, beroende på vem konstnären är.

Katarina, som har ett pysselrum och hur många olika sorters pennor som helst, vill att det ska bli ett snyggt resultat. Färgen får inte hamna utanför och strecken ska gå åt samma håll, inte kors och tvärs som ungar gör. Och ibland ska somliga detaljer skuggas och ibland får solen ett ansikte.

– Man gör som man vill.