Redo för avfärd. Snart ska dasset sväva iväg över Bottenvikens is, hem till sin egen ö. Foto: Jeanette Lövgren.
När Stig Öhlundska försöka förklara hur allt började en gång, då pekar han envist på sin fru.
– Det var hon som lärde mig att snickra, säger Stig.
Detta förnekar frun bestämt. Visst har hon jobbat på kontoret på Moröns Snickeri och visst snappade hon upp en hel del matnyttiga byggtips under de där åren, men att det var hon som lärde maken att inte slå sig på tummen … Nää.
– När Stig sa att han skulle börja snickra när han blev pensionär, då trodde jag inte på det, förklarar Barbro.
För att sätta honom på prov beställde hon ett utedass till deras gemensamma sommarstuga hemma på gården. Och så talade hon om att det skulle vara ett snyggt sadeltak, inte ett platt ett.
17 år och ett 50-talutedass senare väntar hustrun fortfarande på sitt sommarstugedass.
– Jag sålde det första, erkänner Stig, inte utan en viss stolthet i rösten.
Och så där har det fortsatt med det mesta som han har fräst till ute i snickarboa. Särskilt grillplatserna med lock och tillhörande bänkar.
– Ett tag sålde jag 30 grillplatser per år. Det var som ruschigast när jag var mellan 70 och 75.
Numera är Stig 81 och ska man tro på vad han säger så har det trappats ner en del på snickrandet på senare år.
F-n trot, som morsansa, för i det före detta höloftet, som numera är lager, där står bänkarna staplade på höjden och vid ena väggen finns en murliknande formation bestående av nybyggda fågelholkar med praktisk rensningslucka framtill. Och så finns det en brevlåda med tak, en mängd blomlådor, fågelbord i parti och minut, en hundkoja och kombinerade bord- och bänkar i miniformat.
– Det började med att vi skulle ge en present till barnbarnsbarnen i Piteå, berättar Stig.
Det ena gav det andra, som det så ofta gör, och så blev det fler möbler i samma storlek.
Snickerietär inrymti ladugården som byggdes 1944. Själva jobbandet äger rum i det före detta gödselrummet och nog kan en utomstående tycka att stället är gigantiskt, och med härligt takhöjd dessutom, men det tycker inte Stig.
– Det är alltid för litet när man ska göra nåt större.
Knutfräsen, som tillverkats av en Fällforsbo, får i alla fall plats. Och det är ju tur för det är knutarna som är Stigs signum i allt från lekstugor till vedbänkar med sittlock.
– Maskinen är ställbar så det passar olika brädstorlekar, förklarar Stig och fräser till ett par knutar av bara farten så sågspånen yr.
Den före detta mjölkbondenStig, som bor på den gård som både far och farfar brukat, var som sagt ingen snickare för 17 år sedan.
– Vi hade djur och så jobbade jag halvtid på Utternbåtar, fast inte i snickeriet utan enbart med plasten.
Så hur kom det sig då att han blev så träbiten?
Tja, det var helt enkelt en fix idé han fick och sedan genomförde tillsammans med hustrun. För vad hon än påstår så har hon ändå ett visst inflytande på produktionen och då handlar det inte bara om utformningen av utedasstak. De hittar på modellerna tillsammans, sedan sätter Stig igång och snickrar och då ser de om det blir bra eller inte (ritningar? vad är det för nåt?)
Av de där 50 dassenså står åtminstone fyra i en rad på lika många sommarstugetomter i Harrbäcksand. Och så finns det ett antal på rast- och fiskeplatserna efter Byskeälven. Det är kanske i ett av dem som du sitter och tar igen dig just nu, i läsande stund. För det är ju det man ska göra på dass. Läsa. Med genomskinlig plast i taket så blir ljusinsläppet utmärkt.
Det var Byskeälvens Fiskevårdsförenings dassbeställning som blev själva startskottet och det lok som drog igång snickeriet i Storbränna.
Med åren spreds ryktet vida omkring (folk pratar ju så mycket) och det var även på detta vis Norran fick reda på saken. Någon berättade om Stigs utedass. Att nya beställningar var på ingång.
Men hallå! Enutedasstillverkare i Storbränna, den måste vi ju skriva om, tänkte Norrans reporter. Ringde omedelbart till Stig som mirakulöst nog befann sig på en toalett, på Ica Maxi, men ändå svarade snällt i sin mobil.
Svarade i sin mobil, det gjorde han också när en Lulebo ringde och ville beställa ett utedass till sin sommarstuga.
Just den aprildag då vi är på besök så är det tänkt att den där Lulebon ska komma farande och hämta sitt lilla hus, för nu är det bråttom. Stugan ligger på en ö och dasset ska dras ut dit på isen.
Hoppas isen höll.
Tiderna förändras,men knutarna består för de är ju så praktiska. Allt går att ta isär och sättas ihop igen, som en byggsats.
– Fast det är ganska mycket jobb med det, säger Stig som tycker att presumtiva kunder ska forsla hem sina dass precis som de är. I upprättstående ställning. Det blir faktiskt bäst så.
– Somliga vill lägga ner dasset på rygg när det ska köras iväg, men då kan det bli både vint och skevt.
Apropå tider som inte är som förr ... det något som har hänt med sederna också. Det är något konstigt med dagens kunder och deras inställning till uttrycket "muntliga avtal ska hållas".
– Det händer att det kommer hit folk som beställer ett dass, men så kommer de inte tillbaka. När man ringer säger de att de inte ska köpa nåt. De hör inte av sig själva och avbeställer heller.
Så där står Stigmed ett nybyggt dass, utgifter för material och inte en krona som betalning.
Varför tar han inte betalt i förskott istället? Då blir ju beställaren tvungen att komma och hämta det beställda. Ingen vill väl betala pengar för ingenting? Eller hur?
Men nej, Stig är inte alls förtjust i den tanken.
Han vill lita på folk, för det har han alltid gjort.
FAKTA:
I Storbränna, Fällfors
Bor: Stig och Barbro Öhlund, båda 81 år.
Familjen: Består av två barn, lika många barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Innan ladugården blev snickeri: Fanns det mjölkkor i den. De ersattes med enbart ungdjur när Stig fyllt 60. Vid 65 blev han pensionär och då lämnade sista kvigan gården.
Stigs farfar: Byggde gården runt sekelskiftet 1900.
Man anar: Var Stig fått sin energi ifrån om man betänker att farfadern vid två tillfällen sparkade från dåvarande hembyn Finnträsk till Lofoten i Norge för att jobba som fiskare. "Han sparkade över Junkerdal", berättar Stig, "när han skulle återvända hem andra gången köpte han en fjording och red istället."
Somliga vill lägga ner dasset på rygg när det ska köras iväg, men då kan det bli både vint och skevt.
Passform. Perfekt. Så ska en riktig knut se ut. Foto: Jeanette Lövgren.
Knutknepet. Maskinen gör jobbet med verklig precision. Foto: Jeanette Lövgren.
Holkar på lager. Allt måste inte vara stort och tidskrävande. Det kan vara litet och snabbgjort också. Foto: Jeanette Lövgren.
Säkra matplatser. Fågelborden är klara. Finns ett helt gäng och alla är likadana. Foto: Jeanette Lövgren.
Obehandlad. Alla snickerier levereras i trärent tillstånd för då kan kunden göra som den vill; måla, lasera, olja eller något annat. Foto: Jeanette Lövgren.