Inne på Galleri1 är det som att utsidans prunkande försommar flyttat in. Där slingrar sig Monica Hedlunds personliga växttolkningar längs väggarna, och färgstarka blomsterknoppar bryter av mot det vita och gröna. Under lördagen öppnade utställningen men någon dag tidigare besökte Norran henne hemma, mitt i förberedelserna.
– Jag har varit med i sommarsalongen på Galleri1 två år, men aldrig ställt ut själv på det här viset. Det känns jättespännande, men samtidigt är det ju lite med skräckblandad förtjusning såklart, säger hon.
Innanför ramarna breder detaljrika blomsterängar ut sig. Ibland är det löv som inspirerat, ibland är det rödskiftande tulpaner.
– I mycket annat är jag sparsmakad, men när det kommer till tavlorna går det inte att sluta. Jag kallar det penselglädje, säger Monica Hedlund.
Växterna som avbildas är inte helt porträttlika, utan det är istället själva känslan och formerna som det handlar om.
– Därför heter tavlorna saker som "Kanske en pion". Jag tycker om formen och linjerna på blommor och löv, det är inte någon djup mening bakom verken förutom att jag älskar att måla just blommor. Jag vill inte känna mig styrd och just de här motiven tycker jag är fria från begränsningar, säger hon.
I mycket annat är jag sparsmakad, men när det kommer till tavlorna går det inte att sluta. Jag kallar det penselglädje.
Skapandet har alltid funnits, men till en början var det främst hantverk och dekormålning av möbler som var uttryckssättet.
– Jag målade varenda stund jag fick över, och var bland annat på kurs i Dalarna. Det ena ledde till det andra, och dekormålningen övergick mer och mer till akvarelltavlor.
När verket är klart tar hon ytterligare ett steg – med kameran kliver hon nära och gör posters på små detaljer.
– Jag tycker att det blir effektfullt. Då blir det också än mer tydligt hur jag jobbar med olika lager och färger, säger hon.
Hon återkommer till den växtliga kärleken.
– De är otroligt vackra. Jag har alltid fascinerats av blad och löv tycker att de är som konstverk i sina former.