Möter upp. ”Peppe” finns tillhands för andra nära nog dygnet runt. Foto: Karin Israelsson.
I en mysigt inredd källarlokal i pingstkyrkans lokaler kan man möta ”Peppe”, som han kallas. Som ansvarig för pingstkyrkans LP-verksamhet träffar han personer i utanförskap dagligen dags – det är hans jobb.
– Vi har mötesverksamhet där alla är välkomna och vi brukar ha mellan 60 och 100 besök varje vecka, säger han och slår sig ner i en fluffig soffa längst in i lokalen.
Han har trettio års erfarenhet av drogmissbruk, med allt vad det innebär. I tio år har han coachat personer som lever i utanförskap och sedan 2013 tjänstgör han som LP-ansvarig inom pingstkyrkan i Skellefteå. Verksamheten finns på totalt 80 platser över hela Sverige, där Skellefteås är en.
Besökarna är personer med missbruksrelaterade problem, psykisk ohälsa, de romer i Skellefteområdet som lever som tiggare på Skellefteås gator, nyanlända och asylsökande.
– Alla är välkomna hit. Vår miljö är skyddad och här kan man fika, prata och umgås i en schysst miljö, säger han.
”Peppe” har personlig erfarenhet av utanförskap.
– Jag var en busunge och som 14-åring hamnade jag på gatorna här i Skellefteå. Sedan åkte jag söderut. Jag har använt alla sorters droger och varit sprutnarkoman.
Vid 42 års ålder vände det. Vändningen kom när han åkte från Karlskogaanstalten till ett behandlingshem.
– Den anda som rådde där alla talade om sin tro gjorde att jag själv hittade Gud och Jesus. Jag blev troende. Det jag kan säga är att tron gav mig styrka och kraft att välja en annan väg än drogerna.
”Peppe” stämplar aldrig ut. Han säger att uppdraget är ett självpåtaget ”24-7”-arbete. Han stänger sällan av sin telefon och försöker möta upp där han behövs just då.
– Här har jag enskilda samtal med besökare. Det handlar om att se varje människa och så ett korn i en gemenskap som gör att de kan välja en annan väg.
”Peppe” understryker att det inte handlar om professionell behandling utan om humanitära insatser. Att lyssna och att bry sig.
– Min dröm är att vi ska börja diskutera utanförskap i generella termer. Inte kategorisera vilken sorts utanförskap det gäller. Det viktigaste är inte att sätta etikett på utanförskapet, utan att se varje människa som en egen individ oavsett vilka problem och utmaningar de har.
Han säger också att de som besöker LP-verksamheten blir yngre och yngre. Och att de unga mår allt sämre med självskadebeteende och destruktivt livsmönster.
– Jag är inte nöjd med samhällsutvecklingen, men jag är nöjd med min insats, säger han.
Det jag kan säga är att tron gav mig styrka och kraft att välja en annan väg än drogerna.